<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434</id><updated>2012-01-28T22:26:07.768+08:00</updated><title type='text'>.dayya.</title><subtitle type='html'>"dia berhasrat menulis sesuatu pada bukan waktu selain memandang bintang dan bermonolog tentang cintanya."</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>435</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7082673661425799870</id><published>2012-01-28T21:19:00.000+08:00</published><updated>2012-01-28T21:19:32.374+08:00</updated><title type='text'>.Kiamat.</title><content type='html'>Dunia sini memang tidak mungkin mampu balik menjadi dunia yang dulu. Dunia sini sudah semacam jadi bicara rasa yang kontang. Dunia sini sebenarnya satu ruang recycle perasaan.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Pernah seorang kawan bertanya; bila dunia kamu yang ini mahu kiamat?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7082673661425799870?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7082673661425799870/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7082673661425799870&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7082673661425799870'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7082673661425799870'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2012/01/kiamat.html' title='.Kiamat.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8619506345111158812</id><published>2012-01-26T23:08:00.000+08:00</published><updated>2012-01-26T23:08:17.230+08:00</updated><title type='text'>.Angin dan hati.</title><content type='html'>Kuasa angin yang berputar langsung tidak bermaksud menunjukkan gambaran toleransi damai. Kuasa angin yang berputar sebenarnya lebih memberi dingin yang-- asing. Berbanding angin yang menyembah wajah dengan lembut mulus tiupannya, kedinginannya terus menerjah ke sepelusuk hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitu namanya hati, menerima sesuatu perkara dengan kerelaan. Percayalah, sememangnya kerelaan itu lebih lama bertahan berbanding dipaksa-paksa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa pun perkara, begitu juga tunjangnya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8619506345111158812?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8619506345111158812/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8619506345111158812&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8619506345111158812'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8619506345111158812'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2012/01/angin-dan-hati.html' title='.Angin dan hati.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5559252950916879389</id><published>2012-01-25T23:36:00.000+08:00</published><updated>2012-01-25T23:36:27.802+08:00</updated><title type='text'>.Lepas gian, sahaja.</title><content type='html'>Jujurnya sebentar tadi,aku hampir sahaja menangis. Lappy kesayangan jadi kabur. Skrin bermasalah sampai tidak nampak apa-apa. Aku agak, ia tercekik susu di kerongkong. Lalu, aku tiarapkan dia. Tampar bontot tiga empat kali, urut-urut belikat belakang, timang-timang manja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, ia pulih kembali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Sayang, jangan buat I macam ni lagi!&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;Aku cuba untuk kembali berkelana di dunia maya.(kembali). Agak lama kan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam ini sudah cukup rempah ratus perasaan yang bercampur baur. Ditambah fokus jasad yang kurang tenaga, maka celoteh aku tidak punya hujung pangkal. Nanti saja aku sambung lagi. Menulis malam ini hanya untuk melepaskan gian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat malam dunia!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5559252950916879389?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5559252950916879389/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5559252950916879389&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5559252950916879389'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5559252950916879389'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2012/01/lepas-gian-sahaja.html' title='.Lepas gian, sahaja.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7122820811890410749</id><published>2012-01-11T23:36:00.000+08:00</published><updated>2012-01-11T23:36:14.333+08:00</updated><title type='text'>.Rindu aku?.</title><content type='html'>Maya bukan lagi ruang jimba. Tak mampu mahu berada di dunia sini buat masa ini. Bakal hilang lagi. Doakan sejahtera aku. Januari beri manis pada hati, namun jasad harus lebih kukuh. Januari yang belum separuh bulan diredah, dengan kejam mendera jasad punya aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi aku punya yakin diri untuk terus tabah. Moga tahun ini, perisian jiwa aku lebih utuh. Moga tahun ini agama yang aku junjung lebih tinggi dari sebelumnya. Moga tahun ini menjadi pelengkap segala kurang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku juga selalu mendoakan kesejahteraan kalian semua!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-BDWeIqloolk/Tw2sOPTKtPI/AAAAAAAAAnI/qa2zIht6aZQ/s1600/the+feelings.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="187" src="http://2.bp.blogspot.com/-BDWeIqloolk/Tw2sOPTKtPI/AAAAAAAAAnI/qa2zIht6aZQ/s320/the+feelings.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7122820811890410749?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7122820811890410749/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7122820811890410749&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7122820811890410749'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7122820811890410749'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2012/01/rindu-aku.html' title='.Rindu aku?.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-BDWeIqloolk/Tw2sOPTKtPI/AAAAAAAAAnI/qa2zIht6aZQ/s72-c/the+feelings.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4026406793936898885</id><published>2011-12-21T01:25:00.001+08:00</published><updated>2011-12-21T01:25:21.176+08:00</updated><title type='text'>.Khilaf.</title><content type='html'>Seminit sebelum mata lelap, aku melakar rasa. CUkuplah sebaris ayat menyatakan bahawa aku terlalu amat mahu berikan sedaya mampu aku temani sunyi seseorang, mahu berada pada waktu dia mahukan aku. Sentiasa ada untuk dia bila dia perlu. Dan seperti sebelum ini, aku ingkar dengan kata hati. Aku terbelah antara jasad dan jiwa. Mungkin aku tak selayaknya bergelar yang terbaik, tapi aku tetap sentiasa cuba menjadi yang terbaik. Maaf untuk semua khilaf.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4026406793936898885?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4026406793936898885/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4026406793936898885&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4026406793936898885'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4026406793936898885'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/12/khilaf.html' title='.Khilaf.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7674720711785812976</id><published>2011-12-15T14:41:00.000+08:00</published><updated>2011-12-15T14:41:59.254+08:00</updated><title type='text'>.Adoi-doi-doi.</title><content type='html'>Hari-hari terisi dengan kesibukan. Langsung, waktu mahu ke kota aku tertinggalkan&lt;em&gt; lappy&lt;/em&gt; kesayangan. Lepas Krismas baru boleh bertemu dengan kekasihku itu. Buat masa sekarang, aku punya limitasi besar dengan dunia maya. Selain ketiadaan kekasih hati, aku juga masih belum punya sambungan ke jalur lebar. Ya, saluran internet masih belum masuk ke rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku sendiri baru boleh masuk rumah hari ini. Itu pun gara-gara tandas yang rosak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hai. Aku sekarang merupakan watak individualista. &lt;em&gt;Ohsem&lt;/em&gt; kan? Hahaha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;(Disebabkan barang-barang hostel dulu tak boleh bawa sekali sebab berangkat ke kota dengan keretapi, maka acara masuk rumah ni dah macam gaya nak masuk rumah baru je. Budget lari sikit.)&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adoi lah juga! Hahaha.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7674720711785812976?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7674720711785812976/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7674720711785812976&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7674720711785812976'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7674720711785812976'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/12/adoi-doi-doi.html' title='.Adoi-doi-doi.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-9030276771405059600</id><published>2011-12-12T01:22:00.000+08:00</published><updated>2011-12-12T01:22:45.473+08:00</updated><title type='text'>.Doakan aku.</title><content type='html'>Dah dekat sepuluh kali aku padam segala yang aku tulis.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tak tahu kenapa susun atur kata aku dalam rentak abjad sudah seleweng sini sana. *Pandang kanan, tengok baju yang belum siap berkemas dalam beg. Pandang kiri, almari yang hampir kosong. Tiba-tiba ada rasa sebak dan takut.*&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Mampu tak aku kembali kebal menjalani kehidupan di kota sama macam satu waktu dulu?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kali ini seluruh beban atas jemala sendiri. Bukan lagi urusan ibubapa. Fiktif hidup yang bakal aku karang sendiri. Benar-benar sediakah aku pasak dengan identiti sebegini? Masih beranikah aku melaung ulang pada telinga-telinga tuli segala prinsip yang belum pernah lagi aku tujal jauhkan?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Masih lagi aku mampu jadi aku?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku harap, aku tak akan pernah lupa makna ikhlas. Doakan aku kuat merentang dunia kota selaku satu figura individualis.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;(Terlalu lama terjaga bawah ketiak keluarga, aku sudah sedikit semakin takut pada garang dan sabung hidup)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Harap, baik-baik sahaja.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-9030276771405059600?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/9030276771405059600/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=9030276771405059600&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/9030276771405059600'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/9030276771405059600'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/12/doakan-aku.html' title='.Doakan aku.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8782930407364391232</id><published>2011-12-08T22:33:00.000+08:00</published><updated>2011-12-08T22:33:33.162+08:00</updated><title type='text'>.Ampun untuk terkilan rasa kalian.</title><content type='html'>Sebenarnya aku tahu mak dan abah terkilan aku tak nak jadi cikgu. Nak tak nak, hidup kena diteruskan juga kan? Aku bukan bermaksud nak buat mak abah sedih, cuma aku tak rasa itu cabang yang aku mahu. Walaupun yang lain kata rugi aku tak teruskan jalan cikgu tu, konon-konon aku ada bakat seorang guru, tapi jujurnya aku jelas dengan rasa aku yang aku punya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin, dengan segala apa yang telah aku tonjolkan waktu 3 bulan bergelar guru itu orang lain lihat sebagai paras ukur aku dalam bidang perguruan. Padahal yang sebenarnya, aku cuma menjadi komited dengan kerja yang sedang aku sandang. Kau tahu, aku terbeban rasa kalau-kalau yang sebenarnya gaji aku terima nanti bukan seluruhnya berkat. Aku takut, duit yang mengalir dalam tubuh aku bukan seharusnya dan selayaknya aku terima. Sebab itu, aku usaha semampu daya. Aku komited dengan kerja. Aku cuma takut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada sangkaan mereka, itu bakat. Tak, itu bukan. Kau tahu; aku takut sangat, makin lama aku dilangkah itu, tindak aku jadi makin tidak ikhlas. Aku takut sangat, aku terima lebih dari yang aku beri. Aku takut yang itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka, urusan di mana letak aku lepas ini aku serah pada Allah. Dia Maha Tahu. &amp;nbsp;Aku dah tak tahu nak rungkai rasa di hati mak abah bagaimana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mak, abah. Maaf, aku bukan anak solehah yang mendengar kata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku mohon ampun kerna sampai menerbitkan rasa terkilan pada hati kalian.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8782930407364391232?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8782930407364391232/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8782930407364391232&amp;isPopup=true' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8782930407364391232'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8782930407364391232'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/12/ampun-untuk-terkilan-rasa-kalian.html' title='.Ampun untuk terkilan rasa kalian.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7027473926900563232</id><published>2011-12-08T01:40:00.000+08:00</published><updated>2011-12-08T01:40:22.029+08:00</updated><title type='text'>.To whom it may concern.</title><content type='html'>There were times you knew you did wrong and you tried your very best to change it for a better. However, things do not practically packed as you wish. Yeah, only if your wish, wisdom and courage is something 3 in 1 product so that you might turns into the other side of 180 degrees' result.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The more you wanna be someone better, the more difficulties and barriers you will face.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'm not talking bout some kind of rubbish but my valuable experiences. Bad experiences, still... valuable. And yes, I am a loser who is still striving for a better.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And from the bottom of my heart, I hope you have the strength to fight. It hurts awhile, just be strong. I will always be here near you, supporting to the fullest.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All the best, dear.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7027473926900563232?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7027473926900563232/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7027473926900563232&amp;isPopup=true' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7027473926900563232'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7027473926900563232'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/12/to-whom-it-may-concern.html' title='.To whom it may concern.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5311602519325121588</id><published>2011-12-05T21:00:00.000+08:00</published><updated>2011-12-05T21:00:38.076+08:00</updated><title type='text'>.Rumah kertas.</title><content type='html'>Hidup dalam rumah kertas seperti ini bukan lagi satu kesusahan. Rumah kertas ini bukti sekali lagi betapa aku cuma dari kalangan anak-anak yang bingung. Sekali pun sejak dulu, para pemain yang bego menyusun atur dekorasi rumah kertas ini dengan tangan-tangan kasar, tidak pernah aku puja banggakan. Malah ia cukup menyesakkan.&amp;nbsp;Aku bukan petualang yang enak pada tangan-tanganTuhan dusta. Aku terlahir selaku petualang yang curang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usah ditanya, securang mana aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cukup sahaja kalau kau tahu betapa enaknya minuman panas dari selang waktu antara terminal keretapi yang bergerak lembab dan pada saat kau berdakapan dengan mimpi dalam lingkar tangan kesejukan; juga katup gigi yang berlaga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasanya sama kali jumlah rasa enak petualang curang yang aku teguk sepanjang hayat. Iyalah. Aku sudah tahu juga betapa bodohnya aku, cukup sekadar tahap itu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5311602519325121588?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5311602519325121588/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5311602519325121588&amp;isPopup=true' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5311602519325121588'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5311602519325121588'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/12/rumah-kertas.html' title='.Rumah kertas.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-2674411003159941885</id><published>2011-11-30T03:26:00.000+08:00</published><updated>2011-11-30T03:26:39.153+08:00</updated><title type='text'>.Mati.</title><content type='html'>Agak lama aku bisu kata-kata. Akhir-akhir ini sedikit sibuk menyiapkan thesis-thesis yang bersusun untuk dibaca dan ditulis. Ye, sekarang aku sudah mula mengambil upah menulis dan mengedit thesis. Selain itu,aku sudah memulakan kembali profession selaku mak andam untuk majlis-majlis perkahwinan dan seangkatan dengannya. Dan seharusnya, awal bulan 12 ini aku sepatutnya menggalas tugas PR untuk sebuah butik di Kuala Kangsar. Cuma selaku pekerjaan sampingan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kerja tetap, aku masih belum memulakan pencarian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terpenting, aku bingung dengan lappy yang asyik meragam. Tindakan spacebar yang tidak menjalankan tugas sebaiknya buat aku rasa menyampah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasa mahu menggunakan mesin taip sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan seperti setiap luahan rasa pada diari kecil ini, aku mahu menyatakan rasa buntu dengan masa depan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ditanya perihal maknanya hidup, dan jawab aku hidup ini bila kita rasa mahu mati kerana tidak ada yang mati &amp;nbsp;mahu minta mati lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi, walaupun depan masa nanti aku tak tahu apa akan jadi aku tetap harus semangat melawan seiring kudrat yang ada. Sekurang-kurangnya kalau aku mahu mati, aku mahu mati berdarah tercampur peluh. Bukti aku pejuang, waktu hidup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Supaya bila mati nanti aku tidak menyesal.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-2674411003159941885?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/2674411003159941885/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=2674411003159941885&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2674411003159941885'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2674411003159941885'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/11/mati.html' title='.Mati.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5572615903327285645</id><published>2011-11-18T10:29:00.000+08:00</published><updated>2011-11-18T10:29:07.766+08:00</updated><title type='text'>.Hei, kau cuma pengecut yang lelucon.</title><content type='html'>Melayu bukan bermaksud menjadi layu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerana melayu aku hormati senioriti. Tapi bukan bermakna aku tunduk pada kebodohan para senioriti. Mahu mendabik dada dan menyerang dari belakang? Silakan. Aku tak gentar sebab di sekeliling aku punya mata melihat kebenaran, bukan macam kau yang buta. Silakan, perjudikan kata-kata kau yang menjulang omong, sebab sedikitpun aku tidak kisah kitaran arus fikir kamu yang tak pernah berkembang. Berpusatlah dan teruslah menjadi melayu yang buta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku bukan sebahagian kalian.&lt;br /&gt;Aku melayu dengan asas prinsip utuh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Serang aku semahu kau. Kalau berani,berdepan. Aku telah lama siap siaga memberi jelas pada kabur mata kau yang buta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau berani? Tak, kau cuma pengecut yang lelucon.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5572615903327285645?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5572615903327285645/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5572615903327285645&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5572615903327285645'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5572615903327285645'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/11/hei-kau-cuma-pengecut-yang-lelucon.html' title='.Hei, kau cuma pengecut yang lelucon.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6305523157242329265</id><published>2011-11-18T00:32:00.003+08:00</published><updated>2011-11-27T16:50:53.067+08:00</updated><title type='text'>.Tulisan atas awan.</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-XZE86wv0TDg/TsU29EADUOI/AAAAAAAAAm4/qz6-wzFHNZ4/s1600/003_cartoon_vector_couple_lovers_KTQRJ_2003.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="158" src="http://1.bp.blogspot.com/-XZE86wv0TDg/TsU29EADUOI/AAAAAAAAAm4/qz6-wzFHNZ4/s400/003_cartoon_vector_couple_lovers_KTQRJ_2003.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6305523157242329265?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6305523157242329265/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6305523157242329265&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6305523157242329265'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6305523157242329265'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/11/blog-post.html' title='.Tulisan atas awan.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-XZE86wv0TDg/TsU29EADUOI/AAAAAAAAAm4/qz6-wzFHNZ4/s72-c/003_cartoon_vector_couple_lovers_KTQRJ_2003.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-381700366406013237</id><published>2011-11-08T19:19:00.003+08:00</published><updated>2011-11-27T16:51:52.910+08:00</updated><title type='text'>.Bunga Kuning.</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-pSEER7PYFqw/TrkQSy-1s2I/AAAAAAAAAmw/iiUl4jA2Hzw/s1600/sweet_couples_cute_lover_1149255_top_wallcoo.com.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="250" src="http://1.bp.blogspot.com/-pSEER7PYFqw/TrkQSy-1s2I/AAAAAAAAAmw/iiUl4jA2Hzw/s400/sweet_couples_cute_lover_1149255_top_wallcoo.com.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-381700366406013237?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/381700366406013237/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=381700366406013237&amp;isPopup=true' title='18 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/381700366406013237'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/381700366406013237'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/11/bunga-kuning.html' title='.Bunga Kuning.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-pSEER7PYFqw/TrkQSy-1s2I/AAAAAAAAAmw/iiUl4jA2Hzw/s72-c/sweet_couples_cute_lover_1149255_top_wallcoo.com.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>18</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6132178698204092894</id><published>2011-11-08T15:51:00.002+08:00</published><updated>2011-11-27T16:53:16.473+08:00</updated><title type='text'>.Sang Dewa Dewi.</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-sphJnDfxMfM/TrjfgDTE-PI/AAAAAAAAAmo/gj7k0Ho9wL4/s1600/sweet_couples_cute_lover_1085220_top_wallcoo.com.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="222" src="http://4.bp.blogspot.com/-sphJnDfxMfM/TrjfgDTE-PI/AAAAAAAAAmo/gj7k0Ho9wL4/s400/sweet_couples_cute_lover_1085220_top_wallcoo.com.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6132178698204092894?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6132178698204092894/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6132178698204092894&amp;isPopup=true' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6132178698204092894'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6132178698204092894'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/11/sang-dewa-dewi.html' title='.Sang Dewa Dewi.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-sphJnDfxMfM/TrjfgDTE-PI/AAAAAAAAAmo/gj7k0Ho9wL4/s72-c/sweet_couples_cute_lover_1085220_top_wallcoo.com.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8449819563184012372</id><published>2011-11-07T10:02:00.000+08:00</published><updated>2011-11-07T10:02:21.624+08:00</updated><title type='text'>.Antagonis.</title><content type='html'>Ada lukisan penuh darah cuba aku sembunyikan.&amp;nbsp;Akulah si antagonis yang melakar lukisan dengan tangan sendiri, Tangan yang aku rentap kasar sebuah hati milik sendiri. Air mata darah diseka cepat-cepat, mahu sembunyikan lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku senyum dengan leleh darah yang berlumuran. Seakan tiada apa-apa yang jadi. Dan aku berjalan tanpa hiraukan pandangan orang yang tertanya-tanya tentang apa yang terjadi. Ya, senyuman dan ketawa besar. Begitu senang hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Darah itu, aku hirup kembali. Dan ketawa lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8449819563184012372?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8449819563184012372/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8449819563184012372&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8449819563184012372'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8449819563184012372'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/11/antagonis.html' title='.Antagonis.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-713233780284660229</id><published>2011-11-05T18:38:00.000+08:00</published><updated>2011-11-05T18:38:03.068+08:00</updated><title type='text'>.Selamat Hari Raya Korban.</title><content type='html'>Bila menghadap laptop je, terus hilang apa yang berlegar-legar dalam kepala sepanjang hari. Dah tutup nanti, masa tengah sedap hirup kopi panas dan ubi rebus sibuk pula idea tu datang menghurung. Saja je nak minta aku berangan depan orang. Fikiran melayang-layang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hahaha. Padahal tak nak mengaku, sendiri memang punya hobi mengelamun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah agak lama tak menulis. Membaca blog adalah wajib setiap hari tapi kebanyakkannya sekadar baca sepintas lalu. Kadang-kadang segan mahu komen. Al-maklumlah, tulisan tulisan mereka power-power. Kadang-kadang susah mau jamah sekali baca. Terkeluar topik, malu la juga kan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat Hari Raya Korban, semua.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-713233780284660229?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/713233780284660229/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=713233780284660229&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/713233780284660229'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/713233780284660229'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/11/selamat-hari-raya-korban.html' title='.Selamat Hari Raya Korban.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6974141511752001476</id><published>2011-11-01T22:08:00.000+08:00</published><updated>2011-11-01T22:08:41.685+08:00</updated><title type='text'>.Teralih bahasa jiwa menjadi lukisan tak difahami makna.</title><content type='html'>Sejak kata-kata bukan lagi medium terbagus meluahkan perasaan, jari jemari aku kian rancak melakar di atas kertas. Namun aku akui, lukisan-lukisan itu cuma contengan-contengan melepaskan perasaan. Menurut kawan-kawan guru, kadang-kadang lukisan itu menjadi terlalu abstrak untuk difaham telekkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tidak tahu sejak bila, tapi selagi semarak rasa dalam dada tidak kurang, selagi itu tangan tidak mahu berhenti melakar. Sampai aku tercungap menyiapkan lakaran itu. Sampai berpeluh, sampai mampu untuk tarik nafas dalam-dalam dan lepas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada satu gambar, lepas siap melukisnya aku tidak tahu kenapa begitu jadinya. Jujurnya, aku tidak punya basis kuat dalam melukis. Aku belum lagi menguasai bidang itu. Sedikit-sedikit menconteng bolehlah! Cuma sedikit lawak, lukisan-lukisan itu bagai menjadi hiburan pada warga kecil di bilik guru itu serta anak-anak renek yang aku sayangi. Ada juga anak murid yang sekali sekala datang singgah ke bilik guru minta untuk melihat lukisan. Kalau mereka beruntung, akan ada lukisan kartun bulat-bulat yang aku beri nama Snowiey Series. Lukisan ala kadar yang kadang-kadang mencuit hati. Pada aku, elemen kecacatan pada lukisan itu yang buat ia punya sedikit tarikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Ustazah, tangan dia yang kecil ni ke?"&lt;br /&gt;"Ustazah, mata dia kenapa tak sama besar?"&lt;br /&gt;"Mulut dia macam ni je ke ustazah?"&lt;br /&gt;"Ei, kaki dia pendek. Lawak je."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;;dan lagi, dan lagi dan lagi, kecacatan demi kecacatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buat masa sekarang, aku bingung mana hilangnya kata-kata. Biarlah aku dan perasaan bergabung dalam lukisan tanpa arah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku harap, aku faham apa yang aku tidak fahami dari hasil kerja sendiri. Mungkin itulah jawapan untuk aku bagi setiap remuk resah bahasa jiwa. Kemudian nanti sahaja bisa aku bebas berlari dengan senyum yang tak akan terkopek dari muka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasa yang belum aku mampu fahami, tersergam dalam tiap titik dan garis pada lukisan. Aku perlu segera selesaikan ia. Mencari makna semampu terdaya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6974141511752001476?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6974141511752001476/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6974141511752001476&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6974141511752001476'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6974141511752001476'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/11/teralih-bahasa-jiwa-menjadi-lukisan-tak.html' title='.Teralih bahasa jiwa menjadi lukisan tak difahami makna.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4643028123479839428</id><published>2011-10-27T20:45:00.000+08:00</published><updated>2011-10-27T20:45:42.936+08:00</updated><title type='text'>.Seekor arnab putih dengan raga kosong di awan.</title><content type='html'>Seekor arnab putih berlari-lari riang di biru langit. Dia membimbit sebuah raga kosong. Mahu mencari lobak putih dari taman keliling persis syurga, juga berwarna putih. Hey, bukankah putih itu suci?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia berlari-lari dengan riang. Sejenak, dia bertemu sang naga. Naga ini tidak punya api dari sesak nafasnya. Cuma ada asap. Warnanya hitam, malah memabukkan sesiapa yang menghidu baunya. Macam bau kentut di bumi manusia. Kentut berperisa telur rebus tembelang, kalau tidak silap sang arnab.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi pernafasan normal, sang arnab ambil kantung muka dan pakai pada wajah. Yang penting kesihatan dan nyawa. Dia tidak rela mati sia-sia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba-tiba datang angin kencang. Jasad sang arnab sedikit-sedikit bercerakin. Sikit-sikit berubah menjadi suatu bentuk yang tidak dikenali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka tahulah si pemerhati di bumi, ini namanya takdir. Dia belajar dari kisah sang arnab itu tepat-tepat pada batang butuh hidungnya. Bahawasanya, sesuatu kejadian itu tidak mampu dirombak kalau itu takdirnya. Dan menurut manusia-manusia yang rasa hebat, kata mereka takdir itu boleh diubah pindah sesuka hati yang berkeinginan. Si pemerhati senyum simpul, mohon dibuktikan sebaris kata-kata itu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4643028123479839428?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4643028123479839428/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4643028123479839428&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4643028123479839428'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4643028123479839428'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/seekor-arnab-putih-dengan-raga-kosong.html' title='.Seekor arnab putih dengan raga kosong di awan.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3006160675323791828</id><published>2011-10-26T23:28:00.000+08:00</published><updated>2011-10-26T23:28:31.070+08:00</updated><title type='text'>.Alahai Omak!.</title><content type='html'>Gegelung cincin di jari hadiah dari emak sudah semakin hari semakin longgar sedangkan terasa diri semakin hari semakin membelon. Adakah ini bermakna senaman jari aku berjaya dengan cemerlang?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hahahahaha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cincin ini selalu disalah ertikan. Dikata orang sebagai cincin pertunangan aku. Teman-teman di sekolah kadang-kadang mengusik, "Rugilah pakai cincin. Tak berani kumbang datang dekat. Kalau tahu single pun masih &amp;nbsp;perlu fikir dua kali."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku senyum. Kalau takut mahu tanya sendiri, dia bukan ciri-ciri lelaki yang boleh buat aku kagum. Tanpa keberanian, mimpi tak bermakna apa-apa. Dan aku sendiri, belum yakin lelaki semacam mana yang boleh terima aku dalam laku aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ruang yang ada ini aku perlu simpan sedikit untuk diri sendiri. Untuk aku buat sedikit pemantapan kendiri. Masih banyak kurang sana sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan yang pasti, aku bukan perempuan dengan tingkah laku beserta gaya lagak matang. Aku gagal serta merta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entah kenapa aku mengarut sampai ke sini. Nasib sahaja aku tak sambung 'jaja' diri sendiri. Adus. Mak lah ni, tanya-tanya lagi. Sampai aku habis kata mahu jawab apa. 24 jam sehari, soalan sama diulang tanya lagi;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Masih belum jumpa calon teman lelaki?"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Geleng dan garu kepala sahaja. Emak, emak. Haih. Macam-macam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3006160675323791828?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3006160675323791828/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3006160675323791828&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3006160675323791828'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3006160675323791828'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/alahai-omak.html' title='.Alahai Omak!.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6933785398612391195</id><published>2011-10-26T23:06:00.000+08:00</published><updated>2011-10-26T23:06:27.382+08:00</updated><title type='text'>.Awan dan kisahnya dalam gerak perlahan.</title><content type='html'>Bila aku kehabisan cerita, selalunya awan di atas langit sana sentiasa menemani lewah waktu aku. Contohnya tadi, ada banyak kisah yang aku lihat dalam sekilas pandang gerak awan yang suci. Namun begitu, aku masih kesempitan waktu untuk meneroka dunia kata-kata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biarlah dahulu. Aku belum sedia pengsan selama 18 jam kali kedua minggu ini. Tunggu dulu sayang, akan aku kembali rancak menari pada lantai kekunci abjad lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh, tajuk dan isi hati tidak ada kaitan sama sekali. kot. haha.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6933785398612391195?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6933785398612391195/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6933785398612391195&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6933785398612391195'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6933785398612391195'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/awan-dan-kisahnya-dalam-gerak-perlahan.html' title='.Awan dan kisahnya dalam gerak perlahan.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3167957160230950356</id><published>2011-10-25T21:22:00.000+08:00</published><updated>2011-10-25T21:22:26.324+08:00</updated><title type='text'>.Hilang.</title><content type='html'>Bosannya hidup tanpa lappy kesayangan. Macam hilang kekasih. :(&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kehidupan kian ligat tapi aku juga masih punya banyak tenaga untuk turut pantas berlari.&lt;br /&gt;Tidak ada satu apa pun yang boleh melemahkan semangat aku. Aku punya Tuhan Si Pemberi Kuasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maha Hebat wahai Kamu Tuhan yang aku sembah, yang tidak tidur apalagi hilang kawalan dan sedar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyak yang mahu dicoret tapi aku tidak punya peluang. Ruang sempit ini direbut-rebutkan yang lain, jadi begini aku akhiri coretan ini. Sekadar berbasi-basi tentang rasa terdalam sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku rindu mahu tekun bercinta berdua dengan kekasih yang sedang koma.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rindu sangat!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3167957160230950356?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3167957160230950356/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3167957160230950356&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3167957160230950356'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3167957160230950356'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/hilang.html' title='.Hilang.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7974700732726896611</id><published>2011-10-23T15:56:00.000+08:00</published><updated>2011-10-23T15:56:29.714+08:00</updated><title type='text'>.Koma.</title><content type='html'>Buat masa sekarang, aku sedang patah jari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kekasih aku sedang nazak. Adik aku belasah dia sampai koma. Nak buka mata pandang muka aku pun, kekasih aku itu tak mampu. Kasihan dia. Kasihan aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pernah dulu, setahun kekasih aku merajuk. Bisu tanpa kata-kata. Aku pujuk, belai-belai manja, tetap dia tak nak bersuara. Aku rindu dia, dia diam juga. Aku terus setia dengan dia. Demi kesetiaan aku, akhirnya aku kembali dengar suara lunaknya. Kembali kami melakar bahagia. Sampai semalam. Pulang dari kem, aku yang kepenatan meninggalkan kekasih aku sendirian di bilik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entah apa masalah adik aku, dia ambil. Mula-mula main-main dan bergurau bersama. Lepas itu, tak tahulah sebab apa. Agaknya bergaduhkan sesuatu. Adik aku mula belasah kekasih aku itu. Aku masih belum perasan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam tadi, aku cari kekasih yang aku tinggalkan di bilik. Jumpa. Tapi, sudah terlewat. Kekasih aku itu sudah koma.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun aku geram rasa nak cepuk-cepuk adik aku, tapi sebab opah dan mak sedara datang menjenguk ke rumah, aku pun terpaksa sabar. Pergi dapur dan masak. Dalam hati, ada sedikit rasa bebal. Awal-awal aku cakap pada adik, jangan datang dekat. Tak mahu layan dia. Malam tadi, bila dia duduk sebelah, aku geletek juga dia. Macam tak ada apa-apa yang jadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi sumpah subal hati aku. Aku dah rindu lah dengan kekasih aku tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mana nak cari cd format Acer Aspire 4315 ye? Pening kepala.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7974700732726896611?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7974700732726896611/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7974700732726896611&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7974700732726896611'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7974700732726896611'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/koma.html' title='.Koma.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8384357614866504207</id><published>2011-10-20T20:10:00.001+08:00</published><updated>2011-10-20T20:18:52.260+08:00</updated><title type='text'>.Teman.</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-iUXHzn6PCzo/TqAOVasBD5I/AAAAAAAAAls/xQ-3CfKZa9A/s1600/couples-therapy12034.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="237" src="http://3.bp.blogspot.com/-iUXHzn6PCzo/TqAOVasBD5I/AAAAAAAAAls/xQ-3CfKZa9A/s400/couples-therapy12034.jpg" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Teman,&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Usah kau takut pada bahagia. Aku bukan malaikat mahupun Tuhan untuk kata bahawa kau akan bahagia selama-lamanya tapi demi masa-masa genting juga waktu-waktu dingin, selalulah ingat detik-detik bahagia yang kalian kongsi dengan pasangan.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Aku bukan doktor cinta, apatah lagi aku sendiri bukan orang yang layak untuk bercerita tentang cinta. Kerana setakat ini aku sendiri masih buntu akan keberadaban cinta dalam hidup aku. Maksud aku cinta kepada manusia berbeza jantina.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Mungkin aku terlalu anak-anak dari kalian mengenali cinta. Tapi demi kasih sayang aku pada kamu semua, jangan sekali-kali kamu menangis sebelum bertanya dengan jelas situasi penyebab konflik. Sebab aku percaya, mendengar dengan hati-hati dan memahami titik perbedaan itu adalah terpenting dalam perhubungan.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Aku doakan kebahagiaan kalian, selalu. Sila jangan lupa doakan aku juga.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Aku sayang kalian.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8384357614866504207?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8384357614866504207/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8384357614866504207&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8384357614866504207'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8384357614866504207'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/teman.html' title='.Teman.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-iUXHzn6PCzo/TqAOVasBD5I/AAAAAAAAAls/xQ-3CfKZa9A/s72-c/couples-therapy12034.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8119417087670567216</id><published>2011-10-18T23:37:00.001+08:00</published><updated>2011-10-18T23:40:42.507+08:00</updated><title type='text'>.Wibawa bukan pada kertas.</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-SSrWUvno9D0/Tp2d5jX_g0I/AAAAAAAAAlk/Olqmz7DUqiw/s1600/313530_10150326354898779_708113778_8241491_882985386_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="178" src="http://3.bp.blogspot.com/-SSrWUvno9D0/Tp2d5jX_g0I/AAAAAAAAAlk/Olqmz7DUqiw/s320/313530_10150326354898779_708113778_8241491_882985386_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Memandangkan gambar terbaru cuma datangnya dari sesi &lt;i&gt;fotoshoot&lt;/i&gt; untuk convocation, maka urusan edit-edit gambar pun masih berkisar tentang itu.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Sila abaikan gambar kalau sudah bosan.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Ceritanya aku nak kata, penat lelah berhadapan dengan &lt;i&gt;exam&lt;/i&gt; akhirnya membawa wibawa juga.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Wahai anak didik sekalian, selamat menjawab peperiksaan dengan cemerlang dan gemilang. Ingat, kebijaksanaan bukan tertulis pada kertas tapi pada setiap tindak tanduk kita mengharung kehidupan.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Bahasa begini, budak-budak sekolah rendah tahap satu entah faham entah tidak. Pedulikan. Asalkan aku berjaya menulis apa yang aku rasa.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8119417087670567216?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8119417087670567216/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8119417087670567216&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8119417087670567216'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8119417087670567216'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/wibawa-bukan-pada-kertas.html' title='.Wibawa bukan pada kertas.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-SSrWUvno9D0/Tp2d5jX_g0I/AAAAAAAAAlk/Olqmz7DUqiw/s72-c/313530_10150326354898779_708113778_8241491_882985386_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8629198920549640877</id><published>2011-10-18T08:58:00.001+08:00</published><updated>2011-10-18T09:05:54.262+08:00</updated><title type='text'>.Tak sangka.</title><content type='html'>Tak sangka, examophobia aku masih berlegar-legar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi guru bertugas menjaga peperiksaan pun dah boleh buat aku sakit belakang macam aku sendiri yang ambil peperiksaan. Soalan kacang Bahasa Melayu [ Pemahaman ] tahun tiga yang aku yakin sekali boleh dapat 100% pun boleh buat aku sampai seksa begini. Selak sikit-sikit je.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Bukan aku yang ambil peperiksaan pun!&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haih. Kecewa dengan diri sendiri.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8629198920549640877?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8629198920549640877/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8629198920549640877&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8629198920549640877'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8629198920549640877'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/tak-sangka.html' title='.Tak sangka.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-1170042723979503096</id><published>2011-10-17T20:34:00.002+08:00</published><updated>2011-10-17T22:26:00.875+08:00</updated><title type='text'>.Ilqa' Haraki.</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-qGciz6dMrYs/TpwcZ3BNGAI/AAAAAAAAAlU/bPjo1fjasXM/s1600/310165_154778681283928_100002553901314_248168_519641585_n+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="242" src="http://1.bp.blogspot.com/-qGciz6dMrYs/TpwcZ3BNGAI/AAAAAAAAAlU/bPjo1fjasXM/s320/310165_154778681283928_100002553901314_248168_519641585_n+%25281%2529.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Mereka-mereka ini yang paling suka membuli aku; dan&lt;br /&gt;mereka-mereka ini juga yang paling manja dengan aku.&lt;br /&gt;"Yey. Ustazah yang lain dah tak ada, tinggal ustazah je. Bolehlah buli ustazah!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak mungkin akan aku lupa kata itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*Bergambar sebelum naik ke pentas. Sarung tangan pun tak pakai lagi.*&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Bila sahaja aku menyebut rasa tentang kurang minat dalam profesyen perguruan, terus aku dihurung dengan cabaran membuktikan keselarasan kata dan minat yang aku hebohkan.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Ya, minat untuk menguruskan program.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;"Kalau tak menang, tak layaklah kamu nak teruskan cita-cita kamu." kata guru yang pernah aku ceritakan di sini dulu. Guru yang selalu memberi galakan pada aku dalam segala macam cara. Masa itu, aku cuma senyum. Tapi dalam hati sememangnya rasa itu berkobar-kobar marak. Pasti, dengan izin Tuhan akan aku buktikan semampu aku.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Tugas aku untuk melatih mereka-mereka ini bermula dari memelodikan lagu, penghayatan dan penghasilan lirik, kostum, persembahan pentas serta tidak lupa kesinambungan pada pelan latar belakang dan koordinasi pergerakan. Semuanya dihumban atas pundak aku.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Hingga satu waktu, sudah hampir sangat pertandingan peringkat zon-- (kebetulannya pada hari kejadian, aku perlu ke Kuala Lumpur menghadiri Majlis Konvokesyen di UIA), tempat aku perlu diambil alih oleh seseorang. Bermula dari situ, wujud satu kumpulan bersama-sama aku mendokong harapan untuk menang dengan bergaya.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Alhamdulillah, walau cuma berada di tempat kedua pada waktu itu, ianya adalah satu tiket melayakkan mereka-mereka ini menyertai ke peringkat daerah yang berlangsung pada Sabtu lepas.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Sedikit-sedikit penambah baikan dilaksanakan. Kali ini sebagai satu kumpulan. Penuh ceria dan gelak ketawa. Terbukti kerjasama memainkan semangat dan ruang juang yang lebih tinggi. Terbukti, kerjasama berjaya meletakkan mereka-mereka ini selaku Johan Peringkat Daerah Kuala Kangsar bagi acara Ilqa' Haraki.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Ilqa' Haraki adalah acara yang diinspirasikan dari "&lt;i&gt;Action Song&lt;/i&gt;" dan pertama kalinya diperkenalkan pada tahun ini. Bezanya, lirik yang disampaikan dalam Bahasa Arab.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;InsyaAllah, Peringkat Negeri bakal berlangsung di Hilir Perak pada 11.11.2011 dan 12.11.2011. Doakan mereka berjaya.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Dan aku sendiri, bakal mengakhiri gelaran guru itu dengan acara paling manis sekali. Benar, aku habis kontrak pada 11.11.2011. Semoga untuk itu, ada lagi yang bakal tercipta.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-1170042723979503096?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/1170042723979503096/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=1170042723979503096&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1170042723979503096'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1170042723979503096'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/ilqa-haraki.html' title='.Ilqa&apos; Haraki.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-qGciz6dMrYs/TpwcZ3BNGAI/AAAAAAAAAlU/bPjo1fjasXM/s72-c/310165_154778681283928_100002553901314_248168_519641585_n+%25281%2529.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4885068920050165842</id><published>2011-10-16T22:16:00.000+08:00</published><updated>2011-10-16T22:16:38.883+08:00</updated><title type='text'>.Di sini.</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-gGmc_FI4qVw/Tprmj3w-KzI/AAAAAAAAAlM/GHpZwXD6GNg/s1600/320529_250364095016480_187880374598186_783550_613498095_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="211" src="http://1.bp.blogspot.com/-gGmc_FI4qVw/Tprmj3w-KzI/AAAAAAAAAlM/GHpZwXD6GNg/s320/320529_250364095016480_187880374598186_783550_613498095_n.jpg" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;Pada bumi ini kami menapak demi mencari diri dan mengenal erti perjuangan.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;Waktu-waktu terpencil dengan corak kata yang sedikit juga fikiran yang sesak bercelaru, aku cuma mampu galak edit gambar. Kerja mudah yang boleh bantu aku fokus pada satu perkara.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Supaya fikiran tidak mencanak merata-rata.&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4885068920050165842?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4885068920050165842/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4885068920050165842&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4885068920050165842'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4885068920050165842'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/di-sini.html' title='.Di sini.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-gGmc_FI4qVw/Tprmj3w-KzI/AAAAAAAAAlM/GHpZwXD6GNg/s72-c/320529_250364095016480_187880374598186_783550_613498095_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3358501304752552980</id><published>2011-10-16T21:08:00.001+08:00</published><updated>2011-10-16T21:09:08.950+08:00</updated><title type='text'>.We call it a day.</title><content type='html'>&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-NLMv1SXrdwU/TprW3Xn5cDI/AAAAAAAAAlE/6_cZ5_JhCFc/s1600/298902_250364375016452_187880374598186_783554_1712836435_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="http://4.bp.blogspot.com/-NLMv1SXrdwU/TprW3Xn5cDI/AAAAAAAAAlE/6_cZ5_JhCFc/s400/298902_250364375016452_187880374598186_783554_1712836435_n.jpg" width="392" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3358501304752552980?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3358501304752552980/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3358501304752552980&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3358501304752552980'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3358501304752552980'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/we-call-it-day.html' title='.We call it a day.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-NLMv1SXrdwU/TprW3Xn5cDI/AAAAAAAAAlE/6_cZ5_JhCFc/s72-c/298902_250364375016452_187880374598186_783554_1712836435_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3291866268198029461</id><published>2011-10-16T16:34:00.002+08:00</published><updated>2011-10-16T17:39:38.716+08:00</updated><title type='text'>.Kekal.</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-IiGbi2M0EWk/TpqWIZIMZFI/AAAAAAAAAks/qI4fMu3WAM0/s1600/DSC00427.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="290" src="http://2.bp.blogspot.com/-IiGbi2M0EWk/TpqWIZIMZFI/AAAAAAAAAks/qI4fMu3WAM0/s400/DSC00427.JPG" width="400" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;Dalam berjuta yang kekal tinggal kenangan,&lt;br /&gt;ada satu yang akan kekal hidup selamanya.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Cuma ada satu yang menonjol. Walaupun yang merah itu bukan yang paling cantik dan paling bagus kualitinya, tapi yang itu yang paling menonjol.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sampai bila-bila tak akan lupa.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3291866268198029461?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3291866268198029461/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3291866268198029461&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3291866268198029461'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3291866268198029461'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/kekal_16.html' title='.Kekal.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-IiGbi2M0EWk/TpqWIZIMZFI/AAAAAAAAAks/qI4fMu3WAM0/s72-c/DSC00427.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4030582970080884305</id><published>2011-10-16T13:56:00.000+08:00</published><updated>2011-10-16T13:56:17.444+08:00</updated><title type='text'>.Burung.</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-ItwLWLztPFU/Tppxq2Cvz-I/AAAAAAAAAkk/ov4ga2MA8xk/s1600/224053_1925730776585_1041617046_2304044_6054105_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/-ItwLWLztPFU/Tppxq2Cvz-I/AAAAAAAAAkk/ov4ga2MA8xk/s320/224053_1925730776585_1041617046_2304044_6054105_n.jpg" width="101" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Kadang-kadang, aku nak sangat jadi burung.&lt;br /&gt;Mahu terbang dekat dengan awan.&lt;br /&gt;Bermain bagai awan itu gula-gula kapas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mahu milik semua bahagia.&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4030582970080884305?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4030582970080884305/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4030582970080884305&amp;isPopup=true' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4030582970080884305'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4030582970080884305'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/burung.html' title='.Burung.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-ItwLWLztPFU/Tppxq2Cvz-I/AAAAAAAAAkk/ov4ga2MA8xk/s72-c/224053_1925730776585_1041617046_2304044_6054105_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-534901749384875551</id><published>2011-10-15T22:59:00.000+08:00</published><updated>2011-10-15T22:59:33.663+08:00</updated><title type='text'>.Teringin.</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-H_-tZ5uWXbk/TpmdLknZkWI/AAAAAAAAAkc/e7WfVHiXmb0/s1600/mak+abah.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="320" src="http://2.bp.blogspot.com/-H_-tZ5uWXbk/TpmdLknZkWI/AAAAAAAAAkc/e7WfVHiXmb0/s320/mak+abah.jpg" width="269" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;Aku terpaling susah tunjukkan apa yang aku rasa pada insan-insan yang terpaling aku sayang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;Dulu waktu belajar, en. Kaunselor selalu suruh aku bercerita semua perasaan yang aku rasa dan tempuh dengan emak dan abah. Tapi sekali pun aku tak pernah buat.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sampai sekarang belum berjaya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku tak biasa, aku malu dan kekok.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Pernah beberapa kali aku mencuba tapi suara hanya tersekat di ruang tekak. Tidak ada satu perkataan pun yang keluar.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Jujurnya aku sangat cemburu melihat anak-anak lain berkongsi cerita tentang gundah hati, putus cinta, cinta diam-diam, waktu-waktu sedih bila gagal dalam pelajaran, bila bergaduh dengan kawan, bila hadapi segala macam dalam hidup dengan keluarga.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tapi, dari aku kecil sampai sekarang tak pernah sekali pun aku berjaya merebut peluang itu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Seingat aku, sejak aku tadika dan berumur 6 tahun. Ya, semenjak itu aku adalah manusia pemendam perasaan. Aku tidak akan bercerita dengan siap-siapa apa yang aku rasa. Aku berteman dengan kertas dan pensel. Menulis, melukis dan berfantasi.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Diam-diam dan bila sendiri baru aku menangis.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku rindu waktu dulu. Yang hanya dikenal selaku budak murah senyum. Sedang sebenarnya banyak yang aku simpan dalam-dalam. Sorang-sorang.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Masih banyak tentang aku yang tersimpan di dalam hati sedang merebak menjadi kulat. Aku harap, ia tidak menjadi virus pula. Aku tidak mahu hati aku terkena jangkitan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tapi nampaknya, antivirus jiwa aku sudah semakin lemah. Malam ini aku menangis lagi. Kalaulah aku boleh peluk dakap orang yang tersayang dan merasai dibelai lembut kepalaku, tanpa ucapan apa-apa sambil diberikan kucupan di dahi dan ubun-ubun, maka akan aku jadi kuat selepas bangun dari tidur nanti.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Rapuhnya hati aku.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-534901749384875551?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/534901749384875551/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=534901749384875551&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/534901749384875551'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/534901749384875551'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/teringin.html' title='.Teringin.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-H_-tZ5uWXbk/TpmdLknZkWI/AAAAAAAAAkc/e7WfVHiXmb0/s72-c/mak+abah.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-1407960073641357178</id><published>2011-10-12T21:22:00.001+08:00</published><updated>2011-10-12T21:24:50.550+08:00</updated><title type='text'>.Senyum.</title><content type='html'>&lt;table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-mKSVOut5AfU/TpWT14f6m_I/AAAAAAAAAkU/SlR8I9Ywo5U/s1600/296972_259945290709943_100000834224905_608605_1093437373_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"&gt;&lt;img border="0" height="400" src="http://1.bp.blogspot.com/-mKSVOut5AfU/TpWT14f6m_I/AAAAAAAAAkU/SlR8I9Ywo5U/s400/296972_259945290709943_100000834224905_608605_1093437373_n.jpg" width="311" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;tr&gt;&lt;td class="tr-caption" style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"&gt;Balik senyum ini ada sesuatu yang sudah tidak mampu diucap. &lt;br /&gt;Biarkanlah angin menjadi pengubatnya.&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-1407960073641357178?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/1407960073641357178/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=1407960073641357178&amp;isPopup=true' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1407960073641357178'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1407960073641357178'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/senyum.html' title='.Senyum.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-mKSVOut5AfU/TpWT14f6m_I/AAAAAAAAAkU/SlR8I9Ywo5U/s72-c/296972_259945290709943_100000834224905_608605_1093437373_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6606343585838532885</id><published>2011-10-08T23:48:00.000+08:00</published><updated>2011-10-08T23:48:29.055+08:00</updated><title type='text'>.Merpati putih 3.</title><content type='html'>Masih ingat kisah merpati putih?&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Pasangan pertama sudah punya berita gembira. Bakal lahir generasi seterusnya dalam masa kurang tujuh bulan dari sekarang. InsyaAllah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Nampak gayanya, tidak lama lagi aku sudah boleh mula digelar sebagai ibu. Aku suka dipanggil begitu. :)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Untuk benih dalam rahim itu. Sudah punya ramai emak(s). Beliau sudah punya&amp;nbsp;emak kandung yang digelar emak dan emak-emak angkat yang ramai. Hahaha. Kalau beliau lelaki, ehem-ehem. Anak-anak dara masa akan datang jangan risau, kami-kami ini comel dan baik-baik sahaja. Tapi kalau beliau seorang perempuan, haip. Anak-anak teruna masa akan datang, jaga-jaga. Banyak 'stage' nak lalu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hahaha.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sekarang ini dalam proses mencari nama.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Nama bagi seorang anak yang kami kongsi bahagia. Anak yang punya ramai emak angkat. Emak-emak angkat yang sudahpun mula mencintai dia.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ada mama.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ada ummi.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ada bonda.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ada mummy.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ada ibu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kami semua tak sabar menantikan kehadiran beliau.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ya Tuhan, terima kasih untuk hadiah ini.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6606343585838532885?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6606343585838532885/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6606343585838532885&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6606343585838532885'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6606343585838532885'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/merpati-putih-3.html' title='.Merpati putih 3.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7931894870762966850</id><published>2011-10-03T22:40:00.000+08:00</published><updated>2011-10-03T22:40:12.946+08:00</updated><title type='text'>.Aku hentikan melodrama hati.</title><content type='html'>Aku nekad, untuk tidak bercerita tentang melodrama jiwa. Melodi indah kadang-kadang tak perlu dikongsi dengar. Kadang-kadang melodi indah itulah penyebab air mata bertakung di pipi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam industri melibatkan lagu ada dua jenis manusia, yang pertama itu golongan si pembuat melodi dan yang kedua itu pula si penyampai melodi. Kumpulan ketiga selaku pendengar aku letak jauh-jauh dari kasta muzik. Kerana setiap yang memilih untuk menjadi pendengar berhak menidakkan atau membenarkan bahasa dari melodi yang mereka dengari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam kes aku, dalam situasi sekarang ini aku adalah kumpulan pertama. Si pembuat melodi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun sayang, seorang pembuat melodi jarang mampu menghasilkan lagu berbeza pada setiap satunya. Bila didengar sekali pun sudah cukup untuk diagak siapa empunya. Sama lah dengan aku. Tak ada beza.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melodi yang terhasil dari jiwa aku sudah tidak ada bencana lebih berat dari ketandusan bahasa. Lama-lama, melodi bukan lagi melodi tapi cuma sekadar lirik. Lagu berulang yang diubah suara bacaan menjadi retorik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sadis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi jiwa yang sudah sekian kalinya terpinggir dan terluka, demi jiwa yang sedang cedera parah namun kadang-kadang masih mampu menyedut sedikit nikmat rasa bahagia, aku rasa aku perlu hentikan permainan retorik ini dengan segera.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan tanya aku, apa beza akan aku beri di masa mendatang. Aku tak tahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab, aku tak mampu cuci bersih semua yang pernah ada dalam selang momen hidup aku sama ada ia nampak molek cantik mahupun buruk hodoh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma, aku pasti untuk hentikan melodi yang semakin hilang merdunya. Yang tinggal cuma lirik bukan irama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kurang kurang aku, harap maafkan semuanya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7931894870762966850?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7931894870762966850/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7931894870762966850&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7931894870762966850'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7931894870762966850'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/aku-hentikan-melodrama-hati.html' title='.Aku hentikan melodrama hati.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4277038786706111690</id><published>2011-10-03T00:15:00.000+08:00</published><updated>2011-10-03T00:15:02.229+08:00</updated><title type='text'>.Bahagia.</title><content type='html'>Hati kembali tenteram.&amp;nbsp;&lt;div&gt;Suasana sekeliling kembali harmoni.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Senyum kembali kembang di pipi.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku harap bahagia ini tidak mati.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4277038786706111690?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4277038786706111690/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4277038786706111690&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4277038786706111690'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4277038786706111690'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/10/bahagia.html' title='.Bahagia.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5418161963812315980</id><published>2011-09-29T22:19:00.000+08:00</published><updated>2011-09-29T22:19:38.672+08:00</updated><title type='text'>.Pujukkan dari Tuhan buat hati.</title><content type='html'>Sekali lagi Tuhan pujuk aku dengan kata-kataNya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti sebelum-sebelum ini, Tuhan yang paling memahami. Dalam naskah Al-Quran itu, walau di mana muka surat di buka, bacalah maknanya saat hati gundah gulana. Aku percaya, setiap helai yang kita buka itu adalah takdir bukan kebetulan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buktinya, sudah lebih beratus kali kebetulan itu berlaku dalam hidup aku. Kebetulan yang beratus kali itu pada aku bukan lagi kebetulan tapi takdir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih Tuhan, untuk pujukan yang kembali melembutkan hati dan jiwaku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak pernah Kau lepas memandang hambaMu yang lemah hati dan semangatnya ini. Tidak pernah Kau pinggirkan doa harap aku. Tak pernah sekali pun Kau buang aku dari pandangan. Tanpa baris kata-kata mendayu dari ulas bibir menyusun kata buat penjelasan, Kau sudah terang faham.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan, tetapkanlah hati aku menerima segala apa pun kebaikan dan keburukan yang Kau takdirkan untukku. Kau paling tahu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5418161963812315980?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5418161963812315980/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5418161963812315980&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5418161963812315980'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5418161963812315980'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/pujukkan-dari-tuhan-buat-hati.html' title='.Pujukkan dari Tuhan buat hati.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6006051329857877072</id><published>2011-09-28T20:45:00.000+08:00</published><updated>2011-09-28T20:45:38.206+08:00</updated><title type='text'>.Hidup macam taik!.</title><content type='html'>Ada sedikit rasa menyesal tak teruskan kehidupan macam yang aku mahu. Kalau awal-awal aku terus degilkan kehendak hati, dah tak jadi kisah panjang-panjang macam sekarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas aku rombak arus hidup aku,&lt;br /&gt;selepas berhempas pulas dalam kesakitan jiwa dan nostalgia,&lt;br /&gt;selepas aku pakai baju besi untuk hadap semua keberangkalian,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;aku masih gagal untuk senyum bangga menyorokkan rasa sakit dan terkilan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan paling malang, aku menjadi terlalu kasihan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukan aku mahu merungut, tapi bila diberikan betis mahu peha; dan aku ini sengaja disogok-sogok pada ego dan lagak, aku jadi naik muak. Konon sangat faham dan mahu yang terbaik sedangkan siapa aku pun tidak mampu difahami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh, bukan masalah siapa aku di sini. Sebenarnya, aku memang tidak wujud. Itu yang betul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dah malas. Setakat provokasi sampah, aku dah tak hairan. Persetankan. Kali ini aku nekad bulat. Maaf, aku memang manusia pendosa. Aku lebih rela berdosa sekarang dari tanggung rasa berdosa setiap hari di kemudian hari.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tak mahu ada luka yang akan menjadi lubuk dendam dalam hati aku. Dan yang paling sadis, aku tidak mahu kamu-kamu yang aku sanjung dan hormat, sayang terpaling dalam dari mula nafas dan aku mahu junjung sampai lepas kehidupan semula adalah penyebab lubuk benci itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maaf, biar aku kesal dengan kesusahan pada waktu ini dari menyesal kemudian hari sampai mati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku mohon ampun.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6006051329857877072?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6006051329857877072/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6006051329857877072&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6006051329857877072'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6006051329857877072'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/hidup-macam-taik.html' title='.Hidup macam taik!.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6172429381198385512</id><published>2011-09-27T01:35:00.002+08:00</published><updated>2011-09-27T01:53:01.793+08:00</updated><title type='text'>.Naga kepala tujuh.</title><content type='html'>Naga kepala tujuh di hadapan aku menyemburkan api dengan galak. Aku elak ke kiri dan ke kanan. Bila sempat, aku bidas semburan-semburan itu dengan Pedang Angin Petala Alam, hadiah daripada Orang Tua Si Pendeta Bijaksana.&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hiak!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hiak!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hiak!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tiga dari tujuh kepala naga itu bergolek ke tanah. Satu darinya berhenti kurang selangkah dari tapak koordinasi aku berdiri. Empat kepala naga yang masih berbaki kian bengis, kian garang menyerang.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Serangan kepada aku bagaikan bedil-bedil peluru berpandu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Semburan pertama terkena di bahu. Pedang Angin Petala Alam terhumban ke dalam semak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Serangan kedua menuju ke perut. Melecur! Aku terduduk ke tanah. Sudah berpeluh hebat. Tak mampu berganjak.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Naga itu menghampiri aku. Cuba memijak batang tubuh aku yang kerdil.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku mengensot.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Perlahan.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Cuma itu yang termampu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kepala naga yang keempat, mendekat dengan wajah aku. Aku bagaikan terlihat-lihat senyum sinis pada wajah itu. Buruk!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tangan di dada bumi masih lagi senjata. Manusia punya otak dan otak adalah senjata paling berguna waktu sedang berperang. Sebab itu, aku yakin dengan hebat rasa di dalam dada sini bahawa aku Ratna Dewi Anak Dewa Sakti mampu mengalahkan gergasi raksasa yang jahat ini.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Genggaman pasir aku humban ke mukanya. Buta.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dalam pada sang naga cuba mengawal rasa sakit yang ditanggung kepala keempat, juga antara waktu ia cuba mencari imbangan badan, sesegera yang mampu aku cantas semak samun dan mencari kembali pedang sakti milikku.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Jumpa.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Haip!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Haip!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Haip!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Haip!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Putus semua keempat-empat baki kepala naga yang tinggal.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tidak semena-mena, mengalir darah dari kepala-kepala yang dipenggal. Dari setiap satu kepala itu, mengalir warna-warna darah yang berbeza.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Merah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Oren.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Jingga.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hijau.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Biru.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Indigo.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ungu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Titis-titis itu akhirnya bertembung di perut bumi.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Asap berkepul-kepul, melindung mata dari melihat asal kejadian yang sebenar. Dan pada saat mata sudah kembali jelas melihat, sebuah sungai sudahpun terbentuk dengan air jernih bak permata mengalir segar.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Begitulah asal kisah sungai tujuh muara, terbentuk wujudnya&amp;nbsp;dari darah naga kepala tujuh yang kalah terbunuh menentang Ratna Dewi anak Dewa Sakti.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;Aku le tew! Hehehe.&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6172429381198385512?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6172429381198385512/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6172429381198385512&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6172429381198385512'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6172429381198385512'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/naga-kepala-tujuh.html' title='.Naga kepala tujuh.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4494517695138757349</id><published>2011-09-25T04:41:00.000+08:00</published><updated>2011-09-25T04:41:36.309+08:00</updated><title type='text'>.Kanibal Malaya.</title><content type='html'>&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Perut sudah semakin nyaring rentaknya. Itu maknanya lapar. Aku pergi ke dapur, belek-belek apa yang ada. Kalau orang kata tak ada rezeki tu maknanya memang kebulur. Habis semua kabinet aku buka tutup, geledah macam perompak pecah rumah. Langsung tak ada sebarang makanan yang boleh menginzalkan perut. Nafsu marah aku dah mula naik memuncak. Biasalah, orang lapar ialah orang yang marah.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Silap gaya boleh jadi revolusi. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Dah cukup! Tak larat aku nak mengarut panjang-panjang. Perut aku - LAPAR.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Entah macam mana, waktu-waktu kritikal begini aku terpandang satu buku. Ala-ala buku masakan lama. Apa pelik sangat tiba-tiba boleh ada buku masakan gaya purbakala warisan zaman berzaman dekat dalam rumah bujang aku ni?&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Tempat yang salah pada waktu yang betul.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Muka depan.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Masakan Serbaguna Perang; begitu nama masakan yang pertama. Ada sedikit sejarah tentang masakan. Susur galur bagi idea masakan ini tercipta waktu Peperangan Dunia Kedua. Abaikan yang lain. Perut aku lapar minta isi.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Waktu mahu tutup buku, mata aku sempat melihat hasil akhir hidangan tersebut. Mata terus baca ramuan. Senang!&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Aku buka peti ais dan ambil susu kotak yang tinggal separuh. Aku teguk sikit takut kalau rasa susu dah bertukar masam. Nasib tak. Aku angkut ke sinki dapur. Bahan-bahan lain aku cari lagi. Cukup semua. Aku senyum.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Tapi masa nak tutup peti ais baru aku perasan, stok daging sudah hampir habis. Nanti petanglah baru pergi tambahkan stok baru.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Aku masak hidangan berpandukan buku masakan tersebut. Aku adun cantik-cantik.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;40 minit, selesai. Masakan siap. Aku ambil pisau dan potong sedikit untuk rasa. Sedap.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Makanan sedap begini, makan sorang-sorang adalah bosan. Maka aku buat panggilan. Sebagai watak lelaki kurang kacak tapi ayat manis, maka memanggil kawan lelaki makan di rumah dan berdua-duaan adalah bosan dua kali ganda. Sebab itu aku telefon Maya.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Hei, ini bukan alasan. Aku cuma mahu menikmati hidangan dan bencikan kebosanan. &lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Sudah tentu aku berjaya. 30 minit selepas itu, loceng berbunyi. Aku sebenarnya terkejut juga Maya sampai secepat itu. Aku buka pintu.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Oh, bukan Maya tapi budak penghantar hidangan sampingan. &lt;i&gt;Style&lt;/i&gt; kena jaga juga. Al-maklumlah, Maya ni bukan gadis sembarangan. Pelaburan mesti lebih!&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Aku tunggu lagi sambil tonton televisyen. Perut makin tak tahan sabar. Aku sumpah-sumpah Maya sebab lewat. 30 minit aku tak henti-henti merungut dan menyumpah seranah. Lembap! Dasar perempuan. Omel aku sendirian.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Bila loceng berbunyi kali kedua, aku tahu tentu itu Maya. Macam &lt;span&gt;&amp;nbsp;&lt;/span&gt;lagak gaya hero Hindustan, aku senyum sambil bukakan pintu. Siap puji kecantikan dia. Si Maya pula bila kena puji, terus lupa diri. Maya senyum sampai telinga. Masuk rumah diiringi muzik romantis. Aku &lt;i&gt;usyer&lt;/i&gt; dia ke meja makan.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Dia buat muka terkejut dan terharu. Meja dah siap sedia kemas cantik-cantik. Dia duduk dan kami menikmati hidangan bersama. Aktiviti waktu makan berdua-duaan adalah privasi. Tak sesuai untuk aku kongsi cerita.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Selesai makan, aku ajak Maya ke ruang tamu.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;Ada surat khabar dengan isu panas, Kanibal Malaya. Maya tertarik dengan tajuk besar lalu mencapai surat khabar tersebut. Dua minit dia fokus membaca.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“&lt;i&gt;OMG! You, you&lt;/i&gt; tahu tak Kanibal Malaya ni diorang cakap duduk area-area sini. I gayatlah. &lt;i&gt;You know, &lt;/i&gt;people nowadays, dioarang bukan boleh diharapkan sangat. &lt;i&gt;I&lt;/i&gt; takut lah. Kalau-kalau &lt;i&gt;I&lt;/i&gt; terjumpa Kanibal Malaya ni, apalah &lt;i&gt;I&lt;/i&gt; nak buat kan?” begitu Maya mulakan bicara selepas dua minit senyap membaca berita tersebut. Aku dengar dan senyum.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;“Tak payah buat apa-apa.” Jawab aku sambil senyum sumbing. Pisau di belakang badan aku genggam semakin kemas.&lt;/div&gt;&lt;div class="MsoNormal" style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4494517695138757349?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4494517695138757349/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4494517695138757349&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4494517695138757349'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4494517695138757349'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/kanibal-malaya.html' title='.Kanibal Malaya.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-2392998679929645752</id><published>2011-09-25T04:30:00.000+08:00</published><updated>2011-09-25T04:30:51.990+08:00</updated><title type='text'>.Pekung.</title><content type='html'>Ada masanya aku sangat takut menjalin aksara.&lt;br /&gt;Takut dibuka pekung sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku bukan budak baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sila ingat, jika aku buat salah jangan ikut.&lt;br /&gt;Aku tak mampu untuk tanggung dosa tambahan.&lt;br /&gt;Dan kalau berani, bersemuka dengan aku cuma berdua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku sedia terima teguran, bukan makian.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam hidup, aku tak pernah puas membuat kesilapan dan dosa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau juga sama kadar sama aku,&lt;br /&gt;atau lebih tulus?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepuk dada. Sendiri-sendiri punya rahsia, sendiri-sendiri makan, sendiri-sendiri simpan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-2392998679929645752?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/2392998679929645752/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=2392998679929645752&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2392998679929645752'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2392998679929645752'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/pekung.html' title='.Pekung.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3702818234538796973</id><published>2011-09-25T04:25:00.000+08:00</published><updated>2011-09-25T04:25:01.168+08:00</updated><title type='text'>.Malu.</title><content type='html'>Kadang-kadang, bila aku menulis dengan sinis dan berkaitan agama, bukan bermaksud aku ini alim ulama. Tak! Aku bukan budak baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalaupun ada aku tulis begitu, itu cuma ingatan untuk aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Supaya aku berhenti melakukan sesuatu yang aku tahu salah tapi suka buat,&lt;br /&gt;atau jangan melakukan perkara-perkara salah yang masih belum dicuba.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cara olahan terpulang pada aku sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siapa mahu tunjukkan bangkai gajah yang dia punya kan? Tambah-tambah kalau cuma ditutupi sebatang lalang. Dah la lalang tu sifatnya ringan, senang nak terbang-terbang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kesedaran itu ada, dan mahu berubah itu adalah suatu proses.&lt;br /&gt;Aku ambil kira dari semua sudut perubahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pertama, kekerapan.&lt;br /&gt;Kedua, kondisi.&lt;br /&gt;Dan ketiga, durasi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau dulu selalu, sekarang dah tak terlalu kerap dan dah kurang, tapi sekali sekala buat salah, buat sampai galak. Durasi antara satu dan lain jauh-jauh serta tanpa faktor-faktor tambahan. Ia masih satu kejayaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seberapa lama proses perubahan, yang penting perlu ada sedikit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga yang sedikit itu beri malu pada diri sendiri.&lt;br /&gt;Jujur, ini memang sengaja aku tulis.&lt;br /&gt;Sebab aku sepatutnya sangat malu pada diri sendiri waktu ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan hakikatnya, aku memang malu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga yang sekali ini akan buat aku betul-betul cuci tangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan, aku tak kuat. Kalau masih ada saki baki iman maka tolong lindungi aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cukup aku malu dengan diri sendiri sekarang.&lt;br /&gt;Aku takut malu denganMu diakhirat kelak.&lt;br /&gt;Saat dibentangkan semua salahlaku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perubahan adalah proses dan aku sangat-sangat berharap aku tak ulangi lagi kesilapan tadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3702818234538796973?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3702818234538796973/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3702818234538796973&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3702818234538796973'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3702818234538796973'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/malu.html' title='.Malu.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8629862852370130839</id><published>2011-09-24T00:35:00.000+08:00</published><updated>2011-09-24T00:35:34.051+08:00</updated><title type='text'>.Mengarut.</title><content type='html'>Kadang-kadang bila penat,&lt;br /&gt;otak mula berfikir yang tidak-tidak.&lt;br /&gt;Hati mula kata yang bukan-bukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jadi nak diam.&lt;br /&gt;Lagi pun ketagihan mahu menulis sedah dilunasi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tadi aku siap menulis sebuah kisah pendek.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cukup lah. Sebuah dan ye, cuma kisah pendek. 2 muka bertaip Calibri saiz 11.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ia adalah candu pada aku.&lt;br /&gt;Untuk seketika waktu, aku sudah boleh kembali tenang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Candu mana boleh ambil selalu. Nanti ketagih!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dah lah. Ini tanda-tanda suruh tidur sebab aku sudah mula mengarut.&lt;br /&gt;Oke, bai.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8629862852370130839?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8629862852370130839/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8629862852370130839&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8629862852370130839'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8629862852370130839'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/mengarut.html' title='.Mengarut.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6245405039602122400</id><published>2011-09-24T00:10:00.000+08:00</published><updated>2011-09-24T00:10:21.084+08:00</updated><title type='text'>.Terasa?.</title><content type='html'>Kenapa ya bila aku berbicara tentang hidup aku di sini, ada yang makan hati bila membacanya?&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tolonglah, di sini cerita tentang aku.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Perasaan aku, kisah-kisah aku.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bukan kisah pasal orang lain.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Jangan nak terasa sangatlah!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;(Aku dah mula naik bosan dan muak.)&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6245405039602122400?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6245405039602122400/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6245405039602122400&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6245405039602122400'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6245405039602122400'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/terasa.html' title='.Terasa?.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5736455307927554633</id><published>2011-09-23T23:04:00.000+08:00</published><updated>2011-09-23T23:04:08.262+08:00</updated><title type='text'>.Aku mahu pekupkan telinga di hati, tapi di mana telinga itu?.</title><content type='html'>Baru lebih kurang sebulan aku menjadi guru. Namun, ada ketikanya ada rasa bagai sudah rimas dengan rutin begini. Nasib baik, gelagat para pelajar menjadi ubat. Terima kasih atas kasih sayang itu.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ya Tuhan, gagahkan hati aku.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ya Tuhan, janganlah sedikit-sedikit rasa terikut-ikutkan bisik syaitan itu aku adun dalam hati.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ya Tuhan, lindungi hati aku sebab aku manusia lemah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ya Tuhan, Kau lah pemilik segala hati maka kurniakan aku hati yang tenteram.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Jangan pernah mendengar bisik goda syaitan, Dayya.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5736455307927554633?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5736455307927554633/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5736455307927554633&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5736455307927554633'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5736455307927554633'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/aku-mahu-pekupkan-telinga-di-hati-tapi.html' title='.Aku mahu pekupkan telinga di hati, tapi di mana telinga itu?.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6493386335898248900</id><published>2011-09-22T21:23:00.000+08:00</published><updated>2011-09-22T21:23:11.361+08:00</updated><title type='text'>.Nerac(k)a</title><content type='html'>,&lt;br /&gt;,&lt;br /&gt;,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;telanjang, biar debu-debu kota&lt;br /&gt;menempel-nempel tebal&lt;br /&gt;dalam keramaian manusia,&lt;br /&gt;dalam hirup piruk dunia&lt;br /&gt;dengan depang tangan&lt;br /&gt;dan muka memandang ke langit,&lt;br /&gt;dada dikuak lebar&lt;br /&gt;bontot jungkit terangkat,&lt;br /&gt;senyum sambil mata terkatup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Udara hembus keluar masuk&lt;br /&gt;bagaikan berwarna dalam gerak perlahan,&lt;br /&gt;tayangan syurga antara tabir awan&lt;br /&gt;persembahan bidadari&lt;br /&gt;dari marak Jahannam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biarkan seketika waktu ini&lt;br /&gt;terus-terusan berpesta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;: menonton visual neraka sendeng(?)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6493386335898248900?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6493386335898248900/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6493386335898248900&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6493386335898248900'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6493386335898248900'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/neracka.html' title='.Nerac(k)a'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-2276954077725154306</id><published>2011-09-19T22:06:00.000+08:00</published><updated>2011-09-19T22:06:38.580+08:00</updated><title type='text'>.Undang-undang kehidupan.</title><content type='html'>Undang-undang kehidupan memang sukar untuk difahami. Bagaikan cebisan-cebisan lukisan koyak, ambil cantum dan gantung semula di dinding rumah menjadi hiasan abstrak terindah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(1) tambah (1) bukan selamanya menjadi (2).&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-2276954077725154306?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/2276954077725154306/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=2276954077725154306&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2276954077725154306'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2276954077725154306'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/undang-undang-kehidupan.html' title='.Undang-undang kehidupan.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5621339849346184711</id><published>2011-09-18T20:20:00.000+08:00</published><updated>2011-09-18T20:20:02.069+08:00</updated><title type='text'>.Lubuk ilham dan deras kata-kata.</title><content type='html'>Aku rindu menyusun aksara. Menulis seperti seharusnya jiwa si penulis. Biar tidak bergaya, biar kurang rempah dan rasa, biar tempang sana sini--&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tapi;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;hey, yang penting aku puas hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menukilkan karya bukan sekadar melepaskan batuk di tangga. Ya, aku sedang batuk teruk, tapi rumah ini tidak punya tangga. Maka itu satu sebab tambahan kenapa aku tak mampu melepaskan batuk di tangga. Oke, tak lawak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menyusun walau satu baris ayat penuh juga boleh bikin aku botak kepala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rindu lubuk ilham dan deras kata-kata.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5621339849346184711?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5621339849346184711/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5621339849346184711&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5621339849346184711'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5621339849346184711'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/lubuk-ilham-dan-deras-kata-kata.html' title='.Lubuk ilham dan deras kata-kata.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3590275929156556069</id><published>2011-09-16T21:05:00.002+08:00</published><updated>2011-09-16T21:09:38.293+08:00</updated><title type='text'>.Lokus mana aku?.</title><content type='html'>Sudah agak lama&lt;br /&gt;aku biarkan pelangi&lt;br /&gt;melintang jalur di kaki langit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sama lama&amp;nbsp;dengan waktu&lt;br /&gt;yang aku biarkan pergi&lt;br /&gt;tanpa sempat&amp;nbsp;aku hirup&lt;br /&gt;segarnya belai angin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa agaknya&lt;br /&gt;kisah titis hujan yang pertama&lt;br /&gt;menitis di telapak tangan,&lt;br /&gt;aku sudah hampir lupa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tubuh aku&lt;br /&gt;sudah lupa&lt;br /&gt;panas mentari membakar kulit&lt;br /&gt;semacam apa rasanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bulan dan bintang&lt;br /&gt;pada langit malam,&lt;br /&gt;masih cantikkah?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kisah pungguk rindukan bulan,&lt;br /&gt;apa kronologinya ya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;;&lt;br /&gt;;&lt;br /&gt;;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jauh aku tertinggal dari keindahan.&lt;br /&gt;Jauh aku terbelai dengan kesah gundah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lokus mana aku kini, aku bingung.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3590275929156556069?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3590275929156556069/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3590275929156556069&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3590275929156556069'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3590275929156556069'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/lokus-mana-aku.html' title='.Lokus mana aku?.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7046528091001110723</id><published>2011-09-16T11:48:00.002+08:00</published><updated>2011-09-16T11:48:22.215+08:00</updated><title type='text'>.Belah angin.</title><content type='html'>Ingin aku membelah angin dengan pedang,&lt;br /&gt;namun jelas ianya sia-sia.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7046528091001110723?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7046528091001110723/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7046528091001110723&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7046528091001110723'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7046528091001110723'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/belah-angin.html' title='.Belah angin.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3700518338065939041</id><published>2011-09-14T22:57:00.000+08:00</published><updated>2011-09-14T22:57:33.977+08:00</updated><title type='text'>.Mati lemas.</title><content type='html'>Belum ada lagi yang mati lemas dari titik peluh usaha sendiri.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3700518338065939041?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3700518338065939041/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3700518338065939041&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3700518338065939041'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3700518338065939041'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/mati-lemas.html' title='.Mati lemas.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5500925984058749599</id><published>2011-09-14T15:36:00.000+08:00</published><updated>2011-09-14T15:36:28.274+08:00</updated><title type='text'>.Meletak diri dalam susun atur hidup.</title><content type='html'>Untuk satu tempoh waktu ditemani secawan kopi dan sepotong kek lapis coklat jenama Apollo. Merenung vacuum kosong dengan angan-angan evolusi dari minda. Jauh mengelamun, meletakkan diri dalam satu tempat aturan perjalanan yang mahu dirangka rancang seelok mungkin.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Cuma yang nampak titik-titik hitam dari calit-calit warna dari latar putih. Atau mungkin sebenarnya calit-calit bulat putih dari latar warna hitam.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sama sahaja. Bezanya aku. Arah mana aku canangkan hidup.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Melihat warna hitam dan putih itu silih berganti, aku naik bosan. Harusnya aku perlu memilih &lt;i&gt;option&lt;/i&gt; yang lain pula. Tapi apa?&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku penat dengan namanya hidup. Kadangkala memikirkan mati lebih mudah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tak akan ada penghujungnya jika begini nukilanku. Aku naik bosan mahu menyusun kata. Naik runsing mempersembahkan jiwa. Naik remeh dengan perasaan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Mungkin ada benarnya; lebih baik diam dari berkata-kata.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kopi dihirup, kek digigit sedikit. Kembali termenung dan mencari diri sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hanyut.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5500925984058749599?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5500925984058749599/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5500925984058749599&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5500925984058749599'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5500925984058749599'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/meletak-diri-dalam-susun-atur-hidup.html' title='.Meletak diri dalam susun atur hidup.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-9057468706364525737</id><published>2011-09-12T18:52:00.000+08:00</published><updated>2011-09-12T18:52:09.752+08:00</updated><title type='text'>.Beri aku makna, Tuhan.</title><content type='html'>Pejam mata dan melihat perkuburan milik sekujur tubuh manusia kecintaan bukanlah indah untuk celik mata di hening subuh. Tambah lagi ia bukan kali pertama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan, aku takut dan risau.&lt;br /&gt;Tuhan, beri aku makna.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-9057468706364525737?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/9057468706364525737/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=9057468706364525737&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/9057468706364525737'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/9057468706364525737'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/beri-aku-makna-tuhan.html' title='.Beri aku makna, Tuhan.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7580403725490451017</id><published>2011-09-11T14:41:00.000+08:00</published><updated>2011-09-11T14:41:12.887+08:00</updated><title type='text'>.Press play.</title><content type='html'>Kalau hidup macam putaran video, boleh press play and pause, forward and rewind, kita tak akan pernah mahu belajar dari kesilapan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab semuanya boleh diubah tanpa dicacat celakan sesiapa.&lt;br /&gt;Tanpa diketahui oleh semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku belajar dari kesilapan dan kecelakaan sebab itu bila ia terjadi lagi aku boleh tersenyum walau jalan penyelesaiannya kali ini belum tentu berjaya. Sekurang-kurangnya pengalaman kali pertama itu nilainya tidak ada tolok banding. Dalam apa jua perkara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa jua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab itu aku masih senyum. Senyum manis-manis.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7580403725490451017?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7580403725490451017/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7580403725490451017&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7580403725490451017'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7580403725490451017'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/press-play.html' title='.Press play.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3177541507159217728</id><published>2011-09-07T00:33:00.000+08:00</published><updated>2011-09-07T00:33:49.287+08:00</updated><title type='text'>.Tauladan dari Al-Quran.</title><content type='html'>Saat jiwaku buntu, kosong&lt;br /&gt;hidup seakan tidak lagi bernyawa&lt;br /&gt;dan seekor burung di atas pohon&lt;br /&gt;mengingatkan aku tauladan dari Al-Quran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Telah Allah turunkan burung ababil&lt;br /&gt;menentang tentera bergajah Abrahah&lt;br /&gt;lalu diceritakan dalam Al-Quran&lt;br /&gt;sejarah tahun gajah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tubuh kecil sang lebah pula&lt;br /&gt;penuh gigih dan usaha&lt;br /&gt;tak pernah goyah pada susah&lt;br /&gt;tidak endah pada kalah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sang semut yang rajin&lt;br /&gt;bertungkus kudrah mencari rezeki&lt;br /&gt;tidak pernah menyilang tangan&lt;br /&gt;meski sudah dijanji nikmat depan mata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Al-Quran itu lengkap sejarahnya&lt;br /&gt;ubat segala luka jiwa&lt;br /&gt;penenang segala sengsara&lt;br /&gt;kerana sesungguhnya Dia tahu segala sesuatu.&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3177541507159217728?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3177541507159217728/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3177541507159217728&amp;isPopup=true' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3177541507159217728'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3177541507159217728'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/tauladan-dari-al-quran.html' title='.Tauladan dari Al-Quran.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8854736565187033</id><published>2011-09-05T20:05:00.000+08:00</published><updated>2011-09-05T20:05:38.993+08:00</updated><title type='text'>.Tun Teja.</title><content type='html'>Aku pakaikan mahkota pahlawan di kepala sendiri.&lt;br /&gt;Tanjak dan keris tersisip kemas di sisi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin aku Tun Teja masa kini.&lt;br /&gt;Sentiasa bersedia hadapi sebarang situasi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tun Teja masa kini;&lt;br /&gt;comel dan tetap berani.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hiks!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8854736565187033?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8854736565187033/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8854736565187033&amp;isPopup=true' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8854736565187033'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8854736565187033'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/tun-teja.html' title='.Tun Teja.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8394532660129761998</id><published>2011-09-05T00:16:00.001+08:00</published><updated>2011-09-05T00:16:27.211+08:00</updated><title type='text'>.Diri sendiri.</title><content type='html'>Guru yang mengajar makna hidup itu adalah diri sendiri. Kerana, untuk memahami makna sesuatu perkara yang terjadi dalam kehidupan itu cuma diri sendiri yang mampu. Landasannya pada titik mana diri melihat sesuatu, memahami dan menghadamnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab itu jatuh dan bangun dalam hidup harus ditempuhi dengan gagah berani.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8394532660129761998?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8394532660129761998/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8394532660129761998&amp;isPopup=true' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8394532660129761998'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8394532660129761998'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/diri-sendiri.html' title='.Diri sendiri.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8112312533495990002</id><published>2011-09-04T17:48:00.001+08:00</published><updated>2011-09-04T17:49:39.682+08:00</updated><title type='text'>.Dunia dalam badan seorang manusia.</title><content type='html'>Dunia ini ibarat seorang manusia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;i&gt;Pecahan (1) :&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada kerongkongnya,&lt;br /&gt;ada suara dalam kotak tak terlafazkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada kulitnya,&lt;br /&gt;punya calar balar seakan seni yang indah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada jiwanya,&lt;br /&gt;terekod senggugut dan kekejangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perit, sakit dan tak tertahankan.&lt;br /&gt;Tapi tidak pernah puas!&lt;br /&gt;(Berulang lagi)&lt;br /&gt;; sepertinya seakan tidak kenal tamat.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8112312533495990002?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8112312533495990002/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8112312533495990002&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8112312533495990002'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8112312533495990002'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/dunia-dalam-badan-seorang-manusia.html' title='.Dunia dalam badan seorang manusia.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-1966415746280837138</id><published>2011-09-04T11:24:00.000+08:00</published><updated>2011-09-04T11:24:58.158+08:00</updated><title type='text'>.Rindu yang tidak ma(mp)u dilupa.</title><content type='html'>Seekor rama-rama di pusara&lt;br /&gt;sekejap sekejap hinggap&lt;br /&gt;sekejap sekejap terbang&lt;br /&gt;dari seorang kepada yang lain,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;bagaikan memujuk resah dan rindu&lt;br /&gt;bagai memujuk sebak dan sendu&lt;br /&gt;di pagi raya mencurah cerita&lt;br /&gt;pusara tetap indah walau sudah dimakan masa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;:&amp;nbsp;&lt;i&gt;Rindu yang tak akan pernah lekang&lt;/i&gt;.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-1966415746280837138?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/1966415746280837138/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=1966415746280837138&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1966415746280837138'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1966415746280837138'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/rindu-yang-tidak-mampu-dilupa.html' title='.Rindu yang tidak ma(mp)u dilupa.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4204729501696735977</id><published>2011-09-04T11:19:00.000+08:00</published><updated>2011-09-04T11:19:01.717+08:00</updated><title type='text'>.Aura.</title><content type='html'>Aku mahu terus hidup dalam hembus angin berwarna pelangi.&lt;br /&gt;Biar seluruh tubuh penuh aura tujuh saudara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biar tegap segala lemah yang ada.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4204729501696735977?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4204729501696735977/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4204729501696735977&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4204729501696735977'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4204729501696735977'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/09/aura.html' title='.Aura.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3978849289732202766</id><published>2011-08-25T02:49:00.000+08:00</published><updated>2011-08-25T02:49:08.950+08:00</updated><title type='text'>.Dunia katek.</title><content type='html'>Dalam dunia katek ini, aku adalah seorang gergasi yang disambut baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, aku disambut baik. Dicintai oleh manusia-manusia katek itu. Malah, aku bagaikan seorang ratu. Walhal belumpun seminggu aku mengajar, belumpun selesai aku berkenalan dengan semua mereka, belumpun habis pusingan kelas yang perlu aku masuk mengajar, sudah banyak kad raya yang aku terima.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari manusia-manusia katek bergelar anak murid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dihargai dan disayangi semua mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih, Tuhan. Teruslah limpahi mereka dengan rasa cinta terhadapku agar aku membalas cinta mereka itu sepenuh hati juga.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3978849289732202766?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3978849289732202766/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3978849289732202766&amp;isPopup=true' title='24 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3978849289732202766'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3978849289732202766'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/dunia-katek.html' title='.Dunia katek.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>24</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8483597853166200800</id><published>2011-08-22T23:08:00.004+08:00</published><updated>2011-08-22T23:17:58.740+08:00</updated><title type='text'>.Pinjamkan aku.</title><content type='html'>&lt;blockquote style="text-align: center;"&gt;"Aku lupa makna gagal. Kerna aku akan berjaya."&lt;/blockquote&gt;Pinjamkan aku semangat ini.&lt;br /&gt;Untuk satu waktu hingga diberitahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;=)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote style="text-align: center;"&gt;"Aku lupa makna kecewa. Kerna aku sedang berusaha."&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;Sila tunggu dan sambut aku dengan senyum sorak paling riang.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8483597853166200800?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8483597853166200800/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8483597853166200800&amp;isPopup=true' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8483597853166200800'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8483597853166200800'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/aku-lupa-makna-gagal.html' title='.Pinjamkan aku.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3152252259261981942</id><published>2011-08-21T18:24:00.000+08:00</published><updated>2011-08-21T18:24:06.794+08:00</updated><title type='text'>.Rama-rama dalam perut.</title><content type='html'>&lt;span class="Apple-style-span" style="background-color: white; font-family: 'Trebuchet MS', Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"&gt;Kamu buat aku senyum saat aku betul-betul gementar. Kamu tahu tak, setiap butir kata yang keluar dari ulas bibir kamu tak pernah kalah dengan senyum aku.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;"Saya tak pandai Arab. Rasa ada rama-rama terbang dalam perut."&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;"Minum oren. Biar dia mati lemas."&lt;/div&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;Macam magis. Aku sudah hilang gementar. Lepas ini, aku tentu mampu pikul galas tanggungjawab itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kamu,&lt;br /&gt;terima kasih.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3152252259261981942?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3152252259261981942/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3152252259261981942&amp;isPopup=true' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3152252259261981942'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3152252259261981942'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/rama-rama-dalam-perut.html' title='.Rama-rama dalam perut.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-1944524742709216331</id><published>2011-08-20T18:51:00.001+08:00</published><updated>2011-08-20T18:57:27.095+08:00</updated><title type='text'>.Solusi.</title><content type='html'>Selamat datang ke fasa baru.&lt;br /&gt;Kehendak vs keperluan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Isnin, aku akan mula mengajar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau tahu-- sekali aku tolak, dua kali ia datang. Tak, sebenarnya tiga kali ia datang. Mungkin macam kata kawan aku, "You, Allah nak tunjuk masa depan you."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan aku lambat-lambat anggukkan kepala. Sebab apa yang dia kata mungkin ada benarnya. Mungkin ada sesuatu Tuhan mahu tunjuk pada aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berfikir-berfikir-berfikir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Nak dapat pahala free pun, tak nak ke? Menyenangkan hati mak dapat pahala apa. Mungkinlah kau rugi sikit. Tapi untung apa dapat pahala free. Itu pun tak nak?" kata seorang kawan yang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku mendengus. Terasa diri sendiri jadi cengeng sebentar. Waktu itu segala hujah aku lebur macam besi kena api. Cair!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku meronta dengan rimas masa dulu. Aku geram dengan waktu sekarang. Aku buntu yang amat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian, lama-lama aku berendam. Bersenda gurau dengan air. Bergurau tawa dengan haruman aqua. Sampai gigil. Sampai pucat. Dan ada air yang suam mengalir dari mata selama waktu itu. Lama. Aku rasa berada dalam dunia sorang-sorang. Kembali terpulau dengan keadaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Serasa mahu memberontak. Tapi tidak jadi sebab sejuk melampau. Sebab penat kesejukan. Sebab aku tidak mahu. Sebab aku rasa bodoh berkelakuan begitu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk beberapa sebab, aku kena teruskan melangkah. Aku kena membuat keputusan untuk melangkah. Waktu itu, kalau ada cukup seorang sahaja kata; "Hey kamu. Buatlah apa yang kamu rasa kamu mahu. Kecaplah apa yang kamu mahu. Usahalah ikut rancangan kamu" maka waktu itu tentu aku selingkuh dari keputusan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada seorang manusia aku sangat ingin bertanya harus apa yang aku lakukan. Tapi demi waktu itu, dia tiada. Sesekali dia ada, aku tetap tidak dapat bercerita dan minta pendapat. Betul, pendapat dia beri banyak senang pada aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Kalau tak boleh nak jaga diri sendiri, bagaimana nak jaga orang lain?" kata seorang kawan lagi. Itu ucapan dia untuk satu situasi berbeda. Cuma aku terdengarkan kata-kata itu. Lantas, kata-kata aku mati. Aku tidak mampu bertanya kepada manusia itu. Aku tidak berjaya bercerita dan aku kalah untuk mendapatkan pendapatnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku rasa terabaikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak diambil peduli lagi. Merajuk dan bawa hati. Merajuk dan menyusun tindakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku mahu bila di masa depan nanti, bila aku baca apa yang aku nukil kali ini, ini adalah ingatan untuk aku tunjuk cara fikir aku waktu sekarang. Begini, sangat kanak-kanak dan tidak matang. Begini, emosi dan kurang rasional. Begini, cara fikir aku. Begini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi sumpah tidak mahu menjadi guru, aku terpaksa makan sumpah sendiri. Sumpah itu lemah berbanding takdir. Itu pelajaran hidup kali ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk sebab yang sama aku tidak mahu jadi guru, aku akan pastikan anak-anak didik aku nanti tidak rasa apa yang aku rasa. Aku akan kuat menjadi lain dari guru yang aku kenal dulu. Aku gagah. Aku tahu, aku tidak akan menyeksa orang lain atas salah orang lain. Aku tidak akan bertindak macam aku diperlakukan dulu. Cuma, aku sebenarnya ketakutan. Aku takut dengan diri sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Prinsip tetap prinsip. Aku tidak suka guna jalan belakang. Meski aku mahu menjaga hati emak dan yang lain, aku perlu jaga prinsip aku. Tanpa prinsip, aku akan malu dengan diri sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya, dengan kata lain-- aku budak degil. Aku memang degil dan akan selalu menjadi degil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku katakan pada emak, aku setuju untuk mengikut kehendak beliau. Tapi dengan cara aku. Aku tutup pintu belakang dan masuk guna pintu hadapan. Seperti sepatutnya. Dan aku cagarkan pada rezeki Tuhan. 100% persaingan sihat. Begitu. Begitu cara aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begini aku mulakan langkah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sehingga cuti sekolah akan datang, aku akan bergelar seorang guru. Guru Bahasa Arab.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat datang ke fasa baru kehidupan, Dayya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-1944524742709216331?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/1944524742709216331/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=1944524742709216331&amp;isPopup=true' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1944524742709216331'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1944524742709216331'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/solusi.html' title='.Solusi.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6364872569060657239</id><published>2011-08-16T18:31:00.001+08:00</published><updated>2011-08-16T18:41:10.911+08:00</updated><title type='text'>.Budak besi.</title><content type='html'>Membuat keputusan yang bertentangan dengan sumpah sendiri memang menyakitkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di waktu dulu, pernah seorang budak bersumpah bahawa tidak mahu menjadi guru lantaran situasi yang dia alami waktu dulu. Disumpah, dihina dan difitnah oleh guru sendiri bukanlah sesuatu yang mampu untuk dibanggakan. Apatah lagi kesemua salah tersebut dijatuhkan tanpa menyelesaikan urusan peringkat pertama- soal, kaji, mengumpul bukti dan saksi. Ya, budak itu teraniaya selama hidupnya meningkat dewasa. Dia waktu itu, tidak ada siapa yang sedar seorang yang banyak menangis. Tidak ada yang sedar, sebab dari luar dia itu bukan manusia tapi batu. Sebab itu dia selalu disepak buangkan. Sebab itu dia dipulau endahkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tanpa kawan-kawan dan guru, di tempat terpencil tanpa ibubapa, budak itu menyusun hidupnya dari buku. Mengutip momen-momen indah dari jalinan perkataan dan memahami erti hidup juga dari lembaran-lembaran penuh tulisan. Hidup dia, tidak ada yang lebih indah dari abjad-abjad yang tersusun indah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitu dia memaknakan hidup. Begitu dia membesar dan menunjangi hidup dengan prinsip-prinsip pelik yang tak mampu difahami orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang, budak kecil itu sedang membesar. Di saat budak itu menulis rentetan ini, dia sedang menahan tangis. Menampal luka yang tidak pernah sembuh di hati. Dia tidak mampu berkongsi waktu dulu dengan keluarga. Rasanya bagai menambahkan garam dalam luka. Kerana itu, di hadapan sini- di depan semua ahli keluarga; dia budak besi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu kisah di waktu remajanya. Zaman Jahilliyyah yang kejam. Hitam. Kotor. Dan hina.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan ini pula tentang waktu kecilnya di sekolah rendah. Waktu yang penuh senyum dan dibanggakan. Waktu yang enak &amp;nbsp;dengan susah payah dan kenakalan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di waktu kecilnya, meski segala perkara ditokohi kehendak dan perlaksanaan sendiri, dia tidak pernah kisah. Mungkin sesekali dia terasa diabaikan. Mungkin sesekali dia rasa terbuang. Tapi dia anak gagah. Dia kakak sulung yang menggondol semangat tunjang untuk berjaya. Dia di umur sembilan tahun, sudah berlagak menjadi terlalu dewasa. Padahal waktu itu dia baru membina cita-cita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menjadi seorang pakar Psikologi. Dan dari saat itu, dia sudah mula menelaah buku-buku teori berkaitan. Dan kecintaannya pada dunia sastera menambah sumbang untuk itu. Peruntukan-peruntukan waktu di siang hari yang penuh dengan gemilang kenakalan kanak-kanak, dia timbal semula pada waktu malam. Begitu, insomnianya bermula. Kerana cita-cita dan kehendak seorang budak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan atas usahanya yang lumayan, di rasa begitu lelah. Dan waktu itu dia perasan bahawa ada seorang guru yang tidak pernah memandang dia tidak mampu. Seorang guru yang selalu ada memberi dorongan sedangkan tindakan dia melaksanakan cita-cita itu masih lagi suatu rahsia sulit. Demi saat itu guru itu diagung-agungkan. Guru itu beri makna besar pada dia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Meski cita-cita itu sudah lebur pada masa. Sebab yang sama, dia ambil dengan luka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan dua hari lalu, guru itu menelefon di rumah. Minta dia melanggar sumpah untuk menjadi guru, melalui bondanya. Dan semua ini buatkan budak besi itu menjadi gila!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tadi, guru itu bertanya lagi. Dan bonda berikan jawapan yang menyedihkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Budak besi itu sedang sakit hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia membentak bondanya kerana dia sangat pantang mendapatkan sesuatu dengan bantuan orang lain. Ya, kali ini tuah &amp;nbsp;di depan mata kerana tindakan bonda yang bertanya orang. Dan dengan lancang dia menyalahi tindakan itu. Ya, dia anak pendosa. Dia sakit hati dengan diri sendiri. Tidak mampu mengawal lidah. Sedikit dalam jauh sana, hati bonda sedikit terluka. Sedikit dalam sana, dia sendiri sedang terluka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia juga senyap-senyap sudah katakan. Jika benar-benar khidmatnya sangat mahu diperlukan, dia sedia untuk meleburkan satu sumpah yang dia tanam. Demi bulan yang mulia ini, dia rela makan sumpah sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi dia berasa sangat sakit hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nasib baik esok cuti. Dia masih ada waktu sampai Khamis nanti untuk berfikir. Bekerja dengan ikhlas, satu lagi prinsip, adakah ia akan turut tercalar?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya, budak besi itu sedang sangat sakit hati. Luka kali ini lebih dalam dari tersakit dari mana-mana luka sekalipun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jalan mana harus dia jalani? Dia buntu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6364872569060657239?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6364872569060657239/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6364872569060657239&amp;isPopup=true' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6364872569060657239'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6364872569060657239'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/budak-besi.html' title='.Budak besi.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5959592986475499644</id><published>2011-08-15T06:21:00.000+08:00</published><updated>2011-08-15T06:21:01.928+08:00</updated><title type='text'>.Menangkap pelangi.</title><content type='html'>Aku mencintai perawan tujuh bersaudara itu pada pandangan kali pertama. Perisai indah itu membuat gagap lidah aku menyusun kata. Cuba ku pujuk tapi aku gagal. Bukan pujangga aku ini. Sebab itu aku mahu menangkap ia pergi.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tanam pinang rapat-rapat&lt;br /&gt;biar senang puyuh berlari&lt;/div&gt;&lt;div&gt;ku pinang-pinang tak dapat&lt;/div&gt;&lt;div&gt;ku pujuk-pujuk ku bawa lari.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Wahai perawan pelangi, akulah Laila. Sudi kau jadi Majnun?&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5959592986475499644?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5959592986475499644/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5959592986475499644&amp;isPopup=true' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5959592986475499644'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5959592986475499644'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/menangkap-pelangi.html' title='.Menangkap pelangi.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8403161000013642665</id><published>2011-08-15T01:33:00.000+08:00</published><updated>2011-08-15T01:33:39.734+08:00</updated><title type='text'>.Berlari setempat.</title><content type='html'>Perjalanan sudah semakin susah sedang mata sudah semakin kabur. Hari siang semakin cepat berganjak malam dan tiada lampu suluh penunjuk malam. Bulan dan bintang di balik awan, terus sembunyi menyorokkan sedikit sinarnya. Dan matahari malam sudah tidak punya erti membawa diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berhenti bermaksud mati.&lt;br /&gt;Meneruskan perjalanan juga membawa mati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lalu harus apa yang perlu aku lakukan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berlari setempat, mungkin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8403161000013642665?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8403161000013642665/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8403161000013642665&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8403161000013642665'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8403161000013642665'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/berlari-setempat.html' title='.Berlari setempat.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8862606697704678247</id><published>2011-08-14T21:29:00.000+08:00</published><updated>2011-08-14T21:29:38.115+08:00</updated><title type='text'>.Sebuah rumah tepi hutan dan perempuan berkemban.</title><content type='html'>Seorang perempuan berkemban duduk di serambi rumahnya, tepi hutan. Dalam kendongan dia itu ada seorang anak kecil. Dia keseorangan, tidak punya suami. Dia sudah berkahwin cuma tidak bernikah. Kerana itu dia terhumpan di ceruk kampung, menutup malu.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dulu waktu perutnya masih membusung bulat, setiap petang, perempuan itu pergi ke pekan. Pakaiannya tetap berkemban hingga digelar orang akan dirinya Kalakatu Hutan. Akan sebab dia digelar begitu, tidak ada kaitan dengan haiwan kalakatu yang kecil bentuknya itu dan bisa pula terbang waktu malam. Haiwan kalakatu itu tidaklah pula secantik rama-rama, apatah lagi mulia seperti kunang-kunang si pemberi cahaya waktu malam.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kerana itu dia digelar Kalakatu Hutan. Namanya itu masih lekat hingga kini.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bezanya kini, dia ke pekan waktu petang mencari sesuap nasi untuk anak kecilnya. Itu renggek Si Kalakatu Hutan itu setiap kali mohon diberi pekerjaan.&amp;nbsp;Rengeknya tidak pernah dihiraukan. Tidak ada siapa yang peduli. Tidak ada siapa pernah dapat melihat tangis sesal sebal dia.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Perempuan itu sebenarnya tidak pernah sedar, dia sudah mati sewaktu melahirkan anak kecil itu. Mungkin sekarang sebenarnya dia cuma roh yang tidak tenteram.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ah, jangan sahaja dia itu seekor pontianak!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8862606697704678247?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8862606697704678247/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8862606697704678247&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8862606697704678247'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8862606697704678247'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/sebuah-rumah-tepi-hutan-dan-perempuan.html' title='.Sebuah rumah tepi hutan dan perempuan berkemban.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8616922885970710774</id><published>2011-08-14T04:35:00.002+08:00</published><updated>2011-08-14T04:38:38.875+08:00</updated><title type='text'>.Dunia kata-kata.</title><content type='html'>&lt;blockquote&gt;Dayya,&lt;br /&gt;Selamat mengembara ke dunia kata-kata dan mengutip makna. Teruskan menulis.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;[Fahd Razy.&amp;nbsp;&lt;i&gt;Menggeledah Nurani&lt;/i&gt;. 16.09.2009]&lt;/div&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;Aku terus mengembara dalam dunia kata-kata. Ibarat sebuah dunia maya halimunan. Tidak punya bayang kerana tidak pernah wujud cahaya di dalamnya. Dunia ini dunia lutsinar. Entah sampai mana penghujungnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dimensi hidup nyata dan dunia di dalam sini, jauh berbeza. Betulkan?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8616922885970710774?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8616922885970710774/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8616922885970710774&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8616922885970710774'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8616922885970710774'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/dunia-kata-kata.html' title='.Dunia kata-kata.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4102303208979855425</id><published>2011-08-13T06:23:00.001+08:00</published><updated>2011-08-13T06:23:02.890+08:00</updated><title type='text'>.Sebak.</title><content type='html'>Waktu di rumah, bila rasa sebak cepat-cepat buka drama Korea. Kalau menangis, boleh kata cerita itu sedih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Habis cerita!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4102303208979855425?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4102303208979855425/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4102303208979855425&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4102303208979855425'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4102303208979855425'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/sebak.html' title='.Sebak.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-6128258485158627914</id><published>2011-08-13T03:47:00.000+08:00</published><updated>2011-08-13T03:47:05.725+08:00</updated><title type='text'>.Canggung.</title><content type='html'>Bila sesebuah tulisan itu sudah tidak ikhlas, aku rasa canggung.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Selaku penulis mahupun pembaca;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;aku tetap--&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-6128258485158627914?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/6128258485158627914/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=6128258485158627914&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6128258485158627914'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/6128258485158627914'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/canggung.html' title='.Canggung.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-1768464377322451272</id><published>2011-08-12T21:27:00.001+08:00</published><updated>2011-08-12T21:29:49.401+08:00</updated><title type='text'>.Sebuah buku sejarah dan seorang pahlawan tanpa nama.</title><content type='html'>Buku sejarah itu aku selak penuh rakus. Buku itu pernah menjadi kegilaan aku. Buku itu adalah suka duka zaman kanak-kanak aku. Bila semua yang lain bermain dan berteman, aku bersama buku itu terperangkap dalam kepuk bilik. Dan penjuru yang sama, satu sudut yang aku tandakan namaku dengan tinta halimunan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perihal buku sejarah itu, wujud seorang pahlawan di situ, watak utama. Tidak punya nama namun dia itu aku megah-megahkan kerana dia hebat sebagai adiwira.&amp;nbsp;Helaian seterusnya itu, aku temui seorang pak cik. Sudah agak berumur, dan dia tersenyum sahaja dari jauh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku dekati manusia berumur itu. Dengan sebuah senyuman sahaja, dia ramah memulakan cerita. Dia menceritakan perihal sebenar pahlawan tersebut. Aku mengangguk. Mengiyakan tidak, menidakkan pun tidak. Versi yang diceritakan lelaki tua itu jauh betul dari kefahaman aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menurut pak cik itu, pahlawan itu dihalau dari kampung halaman. Aku bertanya mengapa dia dihalau. Dan jawapannya sama dengan jawapan kepada soalan mengapa aku memandang pahlawan itu sebagai adiwira. Lalu, sejenak aku diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab yang sama membuatkan aku mengkagumi pahlawan itu adalah penyebab pahlawan itu tidak disukai. Jelas, inilah kehidupan di dunia. Lama dulu aku sudah tahu. Dan aku terus tersenyum. Sebab pahlawan itu adalah seorang pahlawan sejati bagi aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku sejarah itu aku tutup kemas dan di simpan elok-elok. Lain masa, bila tiba waktunya yang sesuai, akan aku selak ia lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-1768464377322451272?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/1768464377322451272/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=1768464377322451272&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1768464377322451272'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/1768464377322451272'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/sebuah-buku-sejarah-dan-seorang.html' title='.Sebuah buku sejarah dan seorang pahlawan tanpa nama.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7088530726944302376</id><published>2011-08-10T19:00:00.000+08:00</published><updated>2011-08-10T19:00:22.408+08:00</updated><title type='text'>.Gadis magika.</title><content type='html'>Sekuntum bunga di tangan sedia untuk dihulur, aku cium dahulu sambil menikmati wajah tampan di hadapanku. Aku tersenyum. Jika ada pak cik yang suka sembur-sembur air dan gelar dirinya sebagai bomoh, tentu dia akan kata bunga yang dalam genggam tangan aku itu ialah sejenis ubat pukau.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sebenarnya dia tidak tahu, yang memukau aku adalah jejaka itu. Dan bunga itu berubah menjadi hati bila sahaja jejaka itu mengambilnya. Suasana tiba-tiba meriah dengan kicau burung merdu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Seekor burung berwarna emas menghampiri jejaka itu. Di paruhnya ada mahkota raja dan dengan cermat disarungkan ke kepala lelaki itu. Wujudlah dia sebagai raja dalam dunia ciptaan aku.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Mereka gelar aku perempuan sihir. Mereka tidak tahu sebenarnya akulah gadis magika.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7088530726944302376?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7088530726944302376/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7088530726944302376&amp;isPopup=true' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7088530726944302376'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7088530726944302376'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/gadis-magika.html' title='.Gadis magika.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4482355085743977789</id><published>2011-08-09T01:40:00.000+08:00</published><updated>2011-08-09T01:40:52.811+08:00</updated><title type='text'>.Empat belas tahun, sahabat (2).</title><content type='html'>Dia itu cantik dari gayanya&lt;div&gt;dia itu manis dengan caranya&lt;/div&gt;&lt;div&gt;amboi, amboi sekalian semua&lt;/div&gt;&lt;div&gt;yang aku ceritakan ini&lt;/div&gt;&lt;div&gt;tentang seorang kawan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dia sudah empat belas tahun berkawan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;senyumnya, ragamnya, kasarnya&lt;/div&gt;&lt;div&gt;sudah kedap dalam almari kenangan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tak perlu dia menipu&lt;/div&gt;&lt;div&gt;cermin hatinya sudah bogel di mata&lt;/div&gt;&lt;div&gt;sudah jelas terlihat tanpa selindung.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dia itu pemilik jiwa kental,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;jiwa kental itu adalah pakaiannya&lt;/div&gt;&lt;div&gt;hiasannya adalah telus&lt;/div&gt;&lt;div&gt;dan dia tak pernah kisah berkongsi&lt;/div&gt;&lt;div&gt;jiwa kental itu dengan kawannya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ah, kawan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sentiasa kau nampak cantik pada aku.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4482355085743977789?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4482355085743977789/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4482355085743977789&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4482355085743977789'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4482355085743977789'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/empat-belas-tahun-sahabat-2.html' title='.Empat belas tahun, sahabat (2).'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-692075713336369428</id><published>2011-08-09T01:03:00.000+08:00</published><updated>2011-08-09T01:03:32.285+08:00</updated><title type='text'>.Empat belas tahun, sahabat.</title><content type='html'>Jalan aku semalam sudah tidak lengang&lt;div&gt;sejak empat belas tahun lalu&lt;/div&gt;&lt;div&gt;sejak kau menghulur senyum&lt;/div&gt;&lt;div&gt;dan kita berjabat tangan,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;aku sudah semakin lupa makna sepi.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Waktu ini walau banyak simpang di hadapan&lt;/div&gt;&lt;div&gt;jabat kita tetap utuh&lt;/div&gt;&lt;div&gt;seperti dulu,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;malah senyum kita masih belum kenal pudar manis&lt;/div&gt;&lt;div&gt;jiwa kita masih kental setia.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Moga di hujung jalan sana kita temui syurga,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;kawan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;*Terima kasih untuk empat belas tahun persahabatan.*&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-692075713336369428?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/692075713336369428/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=692075713336369428&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/692075713336369428'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/692075713336369428'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/empat-belas-tahun-sahabat.html' title='.Empat belas tahun, sahabat.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7743806050056238880</id><published>2011-08-08T00:59:00.000+08:00</published><updated>2011-08-08T00:59:08.520+08:00</updated><title type='text'>.Bunga hati.</title><content type='html'>Dia bergembira memandang cermin. Kali ini dari cermin ajaib itu dia lihat jantungnya bergedup lebih kencang. Mungkin jantungnya sendiri terkejut dengan selirat bunga sepenuh hati milik dia itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia ambil pisau cahaya lalu dadanya itu dibelah mengikut unjuran simetri. Cantik belahan itu. Hatinya dikeluarkan. Dikerat sedikit. Tidak terluka hati itu malah hati yang kecil sesudah dipotong itu kian membesar, kian kembang dan cantik. Hati itu dimasukkan semula ke dalam jasad. Menggunakan pisau cahaya yang sama, dia alurkan pada luka tadi. Seakan-akan dipatri, dada yang terbuka tadi kembali tertaut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hilang luka. Tiada parut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Manakala di satu bahagian lagi, bahagian hatinya yang diasing dari hati asal, di letakkan dalam bekas kaca. Cantik sungguh serpihan hati itu. Bila kaca itu terkena cahaya, memancar pula ia terlihatkan bagai permata. Dan cebisan kecil itu juga gah kuntuman bunganya menjadi bunga hiasan terindah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Molek. Hingga dia tidak sanggup memejamkan mata sesaat sekalipun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitu yang berlaku pada hati dia malam tadi. Dan pagi ini aku sedar, dia itu adalah aku. Tangan yang masih sejuk, aku tekapkan ke dada. Debaran jantung masih laju, sama macam semalam. Tanpa melihat cermin aku tahu, bunga di dalam hati ini masih segar mewangi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih malam indah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7743806050056238880?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7743806050056238880/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7743806050056238880&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7743806050056238880'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7743806050056238880'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/bunga-hati.html' title='.Bunga hati.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3473143520908587280</id><published>2011-08-05T03:53:00.000+08:00</published><updated>2011-08-05T03:53:55.485+08:00</updated><title type='text'>.Merpati putih 2.</title><content type='html'>Pernah aku ceritakan tentang dua pasang merpati putih. Sepasang, telah mengecap bahagia. Aku tak lepas mendoakan. Sepasang lagi, acapkali menjadi kerisauan aku. Namun, acapkali juga mereka yang temani aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti suatu ketika tidak beberapa lama dahulu, bersaksikan bulan penuh di langit gelap dua pasang merpati putih telah bawa aku mengembara mengenal syurga dunia. Sepasang di sebelah kanan dan sepasang lagi di sebelah kiri. Sementela aku ini manusia dan tidak pula punya mukjizat dan magis untuk terbang mahu pun bersayap, maka mereka inilah yang bertungkus lumus menjadi sayap kanan dan sayap kiri buat aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari kepulauan yang menderu bergelek di tepian pantai, aku menyaksikan panorama indah. Yang aku terlepaskan waktu suntuk itu ialah saat terpaling hiba bila matahari terbenam. Yang aku ralatkan waktu itu aku menyorok di semak mencuri pandang seekor gagak sambil mula berangan mahu berceritakan tentang biologi dan ekosistem kehidupan begitu. Dan sudahnya yang ditangkap tak dapat, yang dikelek berciciran. Jadilah aku manusia yang rugi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berbalik pada kisah malam ditemani terang bulan penuh, dua pasang merpati dan seorang aku bagaikan berseronok bermain Treasure Hunt. Padahal yang kami sedang kejarkan pada waktu itu adalah aroma lazat dari hidangan-hidangan segar. Menelusuri hutan, aku di bawa dari satu simpang ke simpang yang lain, menembusi dari satu semak ke semak yang lain. Akhirnya kami sampai ke sebuah jeti. Kemilau suasana di situ dengan lampu. Seketika mata kelabu aku menjadi silau. Cukup silau untuk menerbitkan putaran orbit bintang di keliling kepala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini, sepasang merpati kesayangan yang aku risaukan itu masih jauh terasing benua. Merpati putih betina terkurung dalam sangkar sedang merpati putih jantan kini dalam kembaranya mencari rezeki.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waktu sekarang, aku sedikit jauh dari sepasang merpati putih ini. Aku harap sangat merpati putih ini terus tabah menjadi pasangan hingga satu waktu nanti jelas disah tarafkan dalam kerajaan merpati putih sekaumnya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3473143520908587280?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3473143520908587280/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3473143520908587280&amp;isPopup=true' title='17 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3473143520908587280'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3473143520908587280'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/merpati-putih-2.html' title='.Merpati putih 2.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>17</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4753609576621366529</id><published>2011-08-03T00:51:00.000+08:00</published><updated>2011-08-03T00:51:09.736+08:00</updated><title type='text'>.Seniman-katak-wannabe (3).</title><content type='html'>Penat aku menunggu warga hutan datang menyinggah galeri yang siap terbina. Walau buruk cuma beratapkan daun-daun lebar dan berlantaikan rumput-rumput hijau serta berdindingkan pecahan-pecahan tempurung, tapi galeri yang terbina ini sudah cukup cantik. Walau gajah yang gemuk gedempol itu juga boleh muat di masuk sumbatkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi, sedang nama aku masih belum diketahui awam maka hasil kerja aku terabaikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ligat otak aku berfikir. Perlu sentiasa cerdas. Itu suatu perkara yang perlu bila aku mula menanam semangat mahu menjadi seniman-katak-wannabe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cakap-cakap orang aku ada masalah personaliti. Sepatutnya untuk seekor katak betina maka seharusnya aku menjadi seniwati bukannya seniman. Tapi, peduli apa aku dengan tatabahasa. Kalau manusia boleh bertukar jantina sesuka hati, kenapa aku tidak boleh? Atas hukum apa aku tidak boleh jadi apa yang aku suka?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ah, abaikan tentang personaliti aku. Memandangkan lukisan-lukisan yang bergantungan di dalam galeri ini langsung tidak dijeling pandang oleh orang ramai, maka aku harus gantungkan lukisan keramat di bangunan KLCC yang tinggi itu. Biar sayup-sayup orang lihat lukisan aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan dengan tidak sabar, aku sudah mula melompat ke KLCC. Mahu harta pusaka aku yang satu ini diabadikan di sana. Namun, dalam perjalanan itu, aku mati digelek kereta. Ya, aku mati katak saat itu. Berakhirlah kisah seniman-katak-wannabe begini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan sedih dulu. Dalam kotak pandora yang aku usung bersama, yang sebenarnya dah tergolek sedikit ke kiri lepas aku mati dilenyek bukanlah kotak pandora kosong. Di dalam itu adalah harta aku. Harta seekor katak bercelaru identiti dengan cita-cita besar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukalah. Dan aku harap, roh aku disemadikan dalam kedamaian itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sini. Terdampar damai tanpa bunyi. Sepi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-Vp_nrmaNGwk/TjgqcyLsDMI/AAAAAAAAAjo/v4OVhZ40jLc/s1600/sun.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-Vp_nrmaNGwk/TjgqcyLsDMI/AAAAAAAAAjo/v4OVhZ40jLc/s320/sun.png" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;.rindu.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;mungkin.&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4753609576621366529?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4753609576621366529/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4753609576621366529&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4753609576621366529'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4753609576621366529'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/08/seniman-katak-wannabe-3.html' title='.Seniman-katak-wannabe (3).'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-Vp_nrmaNGwk/TjgqcyLsDMI/AAAAAAAAAjo/v4OVhZ40jLc/s72-c/sun.png' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7777258093594553813</id><published>2011-07-28T22:28:00.000+08:00</published><updated>2011-07-28T22:28:42.527+08:00</updated><title type='text'>.Seniman-katak-wannabe (2).</title><content type='html'>Sebagai seekor katak di bawah tempurung, tidak aku sedar putaran waktu di luar. Yang aku tahu bila lukisan aku siap itu maknanya hari sudah gelap. Sudah malam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sayup-sayup dari luar tempurung, kecoh aku dengar tentang pesta mengejar bola antara Pak Rimau dan Pak Singa. Pak Rimau dan Pak Singa sama-sama garang. Cuma nasib lebih kepada siapa. Lagipun, apalah yang mahu direbutkan dengan sebiji bola itu. Kalaulah bola itu arnab, sedap juga dibuat daging salai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lukisan yang sudah siap aku mahu gantung pada dinding tempurung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Niat awal, begitulah. Tapi mana mungkin aku muatkan semuanya sekali tergantung dalam ruang sempit tempurung ini. Aku harus bina sebuah galeri baru. Biar makhluk sebesar-besar gajah juga boleh muat masuk melayani perasaan melihat-lihat lukisan yang aku siapkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh. Dan tadi sebenarnya aku berniat mahu melukis di atas tanah basah sahaja. Tapi tidak jadilah. Aku mahu jadi seniman katak yang bijak dengan otak platinum. Mana boleh calang-calang melukis di atas tanah sahaja. Nilainya rendah. Aku mahu jadi seniman agung. Seniman-katak-wannabe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan atas daun keladi yang lebar dan kalis air, air lukiskan lakaran demi lakaran. Dan dengan ini penuh rasa bangga aku mahu mengajak seluruh isi perut belantara datang menyelami jiwa seorang seniman-katak-wannabe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-YLNspsU32l0/TjFxGs5CMoI/AAAAAAAAAjA/f6F9ZiBN_nk/s1600/kelembai%2Brambut%2Bhijau.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-YLNspsU32l0/TjFxGs5CMoI/AAAAAAAAAjA/f6F9ZiBN_nk/s320/kelembai%2Brambut%2Bhijau.png" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/-hbZ-h689ba8/TjFxGtGqOaI/AAAAAAAAAjI/wjB68U-FHmM/s1600/toraemon.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://4.bp.blogspot.com/-hbZ-h689ba8/TjFxGtGqOaI/AAAAAAAAAjI/wjB68U-FHmM/s320/toraemon.png" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-E3E9qFrUWbI/TjFxG7IWmRI/AAAAAAAAAjQ/OdDiFHhQuWU/s1600/cikgu%2Btadika.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-E3E9qFrUWbI/TjFxG7IWmRI/AAAAAAAAAjQ/OdDiFHhQuWU/s320/cikgu%2Btadika.png" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-CuqbJYR6Ouo/TjFxG3Ag9pI/AAAAAAAAAjY/9TYZa6Yrh5U/s1600/budak%2Bcomel.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://3.bp.blogspot.com/-CuqbJYR6Ouo/TjFxG3Ag9pI/AAAAAAAAAjY/9TYZa6Yrh5U/s320/budak%2Bcomel.png" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-XOelkhBVN-Y/TjFxHALx_sI/AAAAAAAAAjg/SyB3mNZN1i0/s1600/supermom.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://1.bp.blogspot.com/-XOelkhBVN-Y/TjFxHALx_sI/AAAAAAAAAjg/SyB3mNZN1i0/s320/supermom.png" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-nj249lmF2MU/TjFxTrWjsQI/AAAAAAAAAjk/lzSu7shUzmQ/s1600/pokok.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-nj249lmF2MU/TjFxTrWjsQI/AAAAAAAAAjk/lzSu7shUzmQ/s320/pokok.png" width="320" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Ehem. Lepas ini bolehkah saham aku naik? :)&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"&gt;Esok aku harap galeri seni aku siap.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7777258093594553813?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7777258093594553813/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7777258093594553813&amp;isPopup=true' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7777258093594553813'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7777258093594553813'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/seniman-katak-wannabe-2.html' title='.Seniman-katak-wannabe (2).'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-YLNspsU32l0/TjFxGs5CMoI/AAAAAAAAAjA/f6F9ZiBN_nk/s72-c/kelembai%2Brambut%2Bhijau.png' height='72' width='72'/><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8477357534894132672</id><published>2011-07-28T15:43:00.000+08:00</published><updated>2011-07-28T15:43:31.202+08:00</updated><title type='text'>.Seniman-katak-wannabe.</title><content type='html'>Sejak-sejak jalur lebar bukan lagi di hujung jari, aku jadi katak bawah tempurung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dari dalam tempurung ini yang aku lihat cuma tanah. Sedikit lembap. Mungkin embun dari sejuk malam tadi. Mungkin juga sebab hujan yang turun berderai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tidak mahu terus digelar orang katak yang sentiasa ketinggalan. Maka dengan otak kecil yang ada, aku harus merangka sesuatu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sejenak berlalu. Masih berfikir. Akhirnya aku melompat sedikit rapat dengan ranting kayu kecil yang aku guna untuk sebat lalat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ambil dan mula melakar atas tanah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas ini mungkin aku boleh jadi pelukis terkenal seperti Van Gogh, Picasso, Vermeer, Renoir, Da Vinci dan Monet. Kemudiannya aku mahu buka galeri sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sila tinggalkan aku seketika. Aku mahu kutip ilham sebanyak yang mungkin di sini. Jumpa aku esok dengan lukisan-lukisan yang aku janjikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akulah &lt;i&gt;seniman-katak-wannabe&lt;/i&gt; paling unggul!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8477357534894132672?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8477357534894132672/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8477357534894132672&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8477357534894132672'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8477357534894132672'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/seniman-katak-wannabe.html' title='.Seniman-katak-wannabe.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-3914501623335308307</id><published>2011-07-25T18:18:00.000+08:00</published><updated>2011-07-25T18:18:27.836+08:00</updated><title type='text'>.Hilang perkataan.</title><content type='html'>Aku pandang buih-buih sabun yang ringan terapung. Ada perkataan dalam setiap satu gelembung buih itu. Aku pandang, mahu pilih yang terbaik. Dari satu buih itu aku jumpa satu kata kunci untuk aku deretkan perkataan-perkataan lain menjadi baris ayat dan cerita lengkap. Lama aku pandang untuk betul-betul pilih yang terbaik. Sedar-sedar, buih-buih itu sudah tamat jangka hayatnya. Perkataan di dalam itu pula gugur tak sempat diselamatkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya, aku hilang perkataan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-3914501623335308307?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/3914501623335308307/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=3914501623335308307&amp;isPopup=true' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3914501623335308307'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/3914501623335308307'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/hilang-perkataan.html' title='.Hilang perkataan.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-2358023504806962438</id><published>2011-07-20T22:29:00.001+08:00</published><updated>2011-07-20T22:30:39.374+08:00</updated><title type='text'>.Dengan lafaz bismillah.</title><content type='html'>&lt;object style="height: 300px; width: 300px;"&gt;&lt;param name="movie" value="https://www.youtube.com/v/z7-gGmvBzkM?version=3"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowScriptAccess" value="always"&gt;&lt;embed src="https://www.youtube.com/v/z7-gGmvBzkM?version=3" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="always" width="300" height="300"&gt;&lt;/object&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sama ada menggenggam hati itu atau melepaskan ia, aku dulukan dengan nama Allah. Buat masa sekarang belum terlihat arah mana tujuan. Tapi aku yakin sudah Tuhan tulis dalam suratan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bismillahirrahmanirrahim.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-2358023504806962438?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/2358023504806962438/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=2358023504806962438&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2358023504806962438'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2358023504806962438'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/dengan-lafaz-bismillah.html' title='.Dengan lafaz bismillah.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-593766695977865834</id><published>2011-07-13T01:02:00.000+08:00</published><updated>2011-07-13T01:02:40.791+08:00</updated><title type='text'>.Selamat malam, Romeo.</title><content type='html'>Seseorang sedang elok meringkuk dalam selimut di atas bus, dalam perjalanannya pulang ke selatan negara. Aku harap dia selamat sampai. Kalau ada air liur meleleh tanda lena tidurnya harap aku, ada gadis comel datang tolong lap kan untuk dia. Biar dia malu-malu. Sebab wajah dia waktu-waktu begitu, paling menarik. Paling kacak!&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Selamat malam, Romeo!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;(Terima kasih untuk tiga puluh minit tadi)&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-593766695977865834?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/593766695977865834/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=593766695977865834&amp;isPopup=true' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/593766695977865834'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/593766695977865834'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/selamat-malam-romeo.html' title='.Selamat malam, Romeo.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-222192838136403480</id><published>2011-07-11T01:19:00.000+08:00</published><updated>2011-07-11T01:19:28.411+08:00</updated><title type='text'>.Bukan fantasi sebelum tidur.</title><content type='html'>Aku teringin duduk selesa dalam lekuk bulan persis buaian sambil memancing bintang-bintang. Tentu indah setiap kali mahu keluarkan bintang dari mata kail. Sesekali jari jemari aku mungkin bakal melecur, tapi sesekali juga tangan aku bagai punya sakti bermuda.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kalau Rapunzel punya rambut yang bersinar bila menyanyi, aku pingin jari jemari yang bercahaya waktu menyusun kata-kata.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tapi ini realiti bukan fantasi sebelum tidur.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-222192838136403480?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/222192838136403480/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=222192838136403480&amp;isPopup=true' title='16 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/222192838136403480'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/222192838136403480'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/bukan-fantasi-sebelum-tidur.html' title='.Bukan fantasi sebelum tidur.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>16</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-702698817683566684</id><published>2011-07-10T00:00:00.001+08:00</published><updated>2011-07-10T00:01:17.775+08:00</updated><title type='text'>.Buat seseorang (kalau dia masih membaca).</title><content type='html'>Buat seseorang yang aku rasa dia akan tahu tulisan ini aku tuliskan untuk dia.&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kali ini aku tidak akan beritahu kamu ini memang aku khaskan untuk kamu. Aku mahu kamu baca dengan mata hati.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Telah aku berikan jiwa dan suatu figura di dalamnya untuk dijaga Tuhan. Telah aku berjanji untuk tidak menangis lagi kerana itu. Dan sebenarnya, meski aku sendiri berkata aku tidak mahu menangis lagi, tapi aku masih. Beberapa kali selepas itu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dan demi waktu yang menjadi pengubat,&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kala rentetan abjad ini aku susun elok-elok di sini menjadi tatapan orang aku mahu beritahu bahawa hati aku di dalam sini baru belajar untuk berasa sedikit tenteram.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Ikhlas.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kalau gerak laku aku seperti meminggir kamu, jangan terus bersalah sangka. Aku sudah tidak mampu untuk terus menerus menjadi warga asing dalam kota yang kamu bina. Aku tidak mahu terus-terus membuatkan hati kamu terus bertanda tanya. Dan aku sendiri sudah semakin lemah membaca hati kamu. Aku lebih banyak salahkan diri sendiri daripada menyalahkan kamu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku sayang kamu sangat-sangat.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Yang aku cuba genggam sekarang cuma persahabatan. Kenangan berlima waktu itu aku tidak mahu lepaskan meski salah seorang. Persahabatan itu perlukan satu tapak yang teguh. Persahabatan itu aku tidak mahu ia menjadi kelabu dengan awan mendung.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku cuma mahu genggam persahabatan itu kerana jiwa aku beserta figura di dalam itu sudah aku beri simpan pada Dia.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Masih mengikuti kamu seperti biasa. Cuma senyap-senyap berlari kian menjauh dari kota impian dan rasa yang kamu bina. Aku mendoakan kamu bahagia, selalu. Selalu.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-702698817683566684?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/702698817683566684/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=702698817683566684&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/702698817683566684'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/702698817683566684'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/buat-seseorang-kalau-dia-masih-membaca.html' title='.Buat seseorang (kalau dia masih membaca).'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-2689492883771943380</id><published>2011-07-09T19:58:00.002+08:00</published><updated>2011-07-09T21:24:32.062+08:00</updated><title type='text'>.Sebuah warkah sebelum dia menjadi kenangan.</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dia duduk termenung di tepi jendela sambil membuang pandang pada panorama langit yang bertukar jingga. Kicauan burung-burung yang sibuk pulang ke sarang sesekali membuatkan dia tersenyum apatah lagi pipi mulusnya dibelai lembut desir angin. Irama itu adalah irama kegemaran dia. Bunyi alam semesta.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Pada senja yang beranjak malam, dia utuskan salam ingatan buat dirinya malam ini.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dia bakal pulang menjejak cintaNya pada Tuhan. Usah ditanya bagaimana dia tahu sebab dia cuma tahu ajalnya sudah tiba. Jangan cuba propagandakan apa yang dia rasa kerana ia cuma apa yang dia rasa. Dia cuma tahu dan dia yakin dengan apa yang dia rasa.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Dia ambil sehelai kertas dan sebatang pena dari dalam gelas di atas meja. Dia mula merungkai isi hatinya satu persatu atas helaian demi helaian kertas. Tulisan tangannya tidaklah terlalu cantik tapi tidak pula sampai dikata orang cakar ayam. Maka dengan penuh perasaan dia kirimkan kenangan buat warga sekeliling mengingat dia selepas beberapa waktu dia tenggelam dalam perut bumi.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;'&lt;i&gt;Ke hadapan kamu-kamu yang aku tinggalkan.&lt;/i&gt;' Begitu dia memulakan fansurinya. Panjang utus ingatan dia beri cuma ada satu perenggan yang paling mendalam intipatinya. Paling memberi sedar dan paling kukuh dalam ingatan.&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;blockquote style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;Dunia tidak akan pernah lepas membuat kejam pada kamu sehingga waktu matimu. Namun, jangan sesekali kamu salahkan dunia kerana wujud dan hidupnya dunia ini sudah begitu padat dengan anjuran susun atur yang sangat kemas. Biarlah kekejaman dunia ini menjadi pemangkin jiwamu agar ia terlahir lebih gagah, lebih tabah. Jangan sesekali kamu gentar pada dunia. Lawan ia dengan citra dirimu. Telah ia tercipta dalam diri setiap dari kalian sebagai kubu semangat dan pagar juang. Jangan takut, teruslah melangkah dalam dunia takdirmu. Hadapi semua dugaan dan susah dengan senyum. Bertabahlah. Dan kalau diizin Tuhan Yang Maha Penyayang ketemu kita lagi di alam syurga.&lt;/i&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Nota tulis itu terhenti di situ. Pada sudut tepi sebelah kanan, dia tuliskan namanya. Esoknya, dia sudah menjadi sebuah kenangan.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-2689492883771943380?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/2689492883771943380/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=2689492883771943380&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2689492883771943380'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2689492883771943380'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/sebuah-warkah-sebelum-dia-menjadi.html' title='.Sebuah warkah sebelum dia menjadi kenangan.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-5722147341296708976</id><published>2011-07-08T23:25:00.000+08:00</published><updated>2011-07-08T23:25:59.785+08:00</updated><title type='text'>.Dia datang menghisap dara atau darah?.</title><content type='html'>Malam itu dia datang lagi membisikkan rindu sedang aku sudah mula mamai hampir terlelap. Dia usap lembut kepalaku, dan dihadiahkan sebuah ciuman di dahi. Rambut panjangku mengurai dibelai lembut-lembut. Dia pandang mata aku dalam-dalam dan selepas itu aku terlupa semua. Dan keesokan paginya, aku yakin aku bermimpi lagi dengan mimpi sama yang berulang sudah beberapa kali. Dan di waktu ini ada dia di hadapan aku. Waktu mata masih belum terasa mengantuk, belum mamai. Kaki aku di dalam selimut menggigil ketakutan. Selama ini aku bukan bermimpi.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dia itu seorang lelaki yang datang menghisap dara, atau seekor vampire jantan menghisap darah?&amp;nbsp;Dua-dua boleh bikin aku seram. Mahu jerit. Tapi tiada suara. Diam. Sepi.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Mohon ini cuma mimpi.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-5722147341296708976?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/5722147341296708976/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=5722147341296708976&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5722147341296708976'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/5722147341296708976'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/dia-datang-menghisap-dara-atau-darah.html' title='.Dia datang menghisap dara atau darah?.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4120218494709962070</id><published>2011-07-06T02:27:00.000+08:00</published><updated>2011-07-06T02:27:13.916+08:00</updated><title type='text'>.Assalamualaikum hening malam.</title><content type='html'>Aku menghunus bengang dalam sengsara malam&lt;br /&gt;dan leleh leleh darah dari luka luka silam,&lt;br /&gt;mencari rasukan syaitan yang perit menikam&lt;br /&gt;mencari bisikan malaikat mengamin salam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Assalammualaikum hening malam&lt;br /&gt;peluk aku dari semua seram.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4120218494709962070?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4120218494709962070/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4120218494709962070&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4120218494709962070'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4120218494709962070'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/assalamualaikum-hening-malam.html' title='.Assalamualaikum hening malam.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-375013639050865419</id><published>2011-07-05T23:00:00.000+08:00</published><updated>2011-07-05T23:00:45.088+08:00</updated><title type='text'>.Bengang.</title><content type='html'>RM80 itu bukanlah banyak sangat sampai kalau tidak ada kau akan meratap meraung macam dunia pusing terbalik. Tapi bila nilai itu hilang sebab ia dicuri dari dalam beg dan tabung kau di bilik dengan keadaan bilik itu didiami dua orang termasuk kau dan tidak ada yang lain punya kunci untuk pecah masuk, maka perasaan marah itu aku rasa wajar. Dan selepas kehilangan wang itu roomate kau tiba-tiba pergi mengikuti program selama 3 hari sedangkan dua hari berturut-turut dia pergi office dan mengadu yang bukan-bukan pasal kau. Dan tentunya semua aduan itu adalah tidak benar dan yang dia buat cuma calar balarkan maruah kau.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukan soal duit yang ingin aku perbincangkan. Aku percaya rezeki itu dari Tuhan. Tapi agak-agaklah. Aku nak cakap aku tak akan halalkan duit tu juga. Aku tak suka orang yang mencuri. Walaupun adik aku yang kecik tu ambil dua puluh sen sebab nak beli gula-gulapun aku geram. Inikan manusia yang entah siapa-siapa. Eh, ini bukan manusia. Ini syaithannnn. Hahaha. Pada aku, jangan mencuri. Minta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau kedarah sangat tak ada duit, minta la. Jangan mencuri. Kalau aku mampu aku bantu walaupun kau buat taik dengan aku. Tak akan sampai hati aku nak tengok orang depan mata lembik tak makan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Serius, aku bengang. Langsi, memang layak makan kaki dan maki. Pilihan aku tentu yang pertama. Beri makan kaki lebih sedap. Boleh buat ubat ingat sampai mati. Tapi aku malas nak kecoh-kecoh. Malas grad dengan rekod pukul orang. Malas grad dengan rekod buruk sebab RM80 DAN FITNAH yang dia jaja sana sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tak balas, aku yakin Tuhan balas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fuh, panas hati. Sabar-sabar.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-375013639050865419?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/375013639050865419/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=375013639050865419&amp;isPopup=true' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/375013639050865419'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/375013639050865419'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/bengang.html' title='.Bengang.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8030966817346602081</id><published>2011-07-03T01:39:00.000+08:00</published><updated>2011-07-03T01:39:33.011+08:00</updated><title type='text'>.Tuhan, aku mohon beratkan lidahku.</title><content type='html'>Ada sesuatu yang tak boleh aku beritahu, tapi sudah tidak mampu aku simpan. Tuhan, jangan biar syaitan terus menerus menghasut hati aku. Yakinkan aku Tuhan yang dalam fikiran aku itu cuma fitnah. Yakinkan aku Tuhan. Kuatkan hati aku supaya apa yang terdetik dari hati atas percaya persepsi dari dengar dan lihat itu sekadar ibarat gambar yang tersilap cerita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan, bantu aku untuk tetapkan hati sendiri agar tidak terlanjur lidah menyampai fitnah. Telah aku rasa bahana fitnah maka Tuhan sungguh aku tahu kesannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan, kalau apa yang aku percaya itu benar maka kau bukakan pintu-pintu hati itu untuk kembali dekat padaMu dan jika pandang mata aku ini tersilap besar, maka Tuhan perjelaskan pada aku agar aku tidak terus terseksa dengan syakwasangka begini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk beberapa bulan yang telah berlalu ini, hati aku sakit penahan di dalam. Tuhan bantu aku, ubati kesakitan itu. Aku sudah tidak mampu menjaga cemar hati itu. Tuhan, bersihkan qalbu yang telah kau beri pada aku ini agar tidak lagi ia hitam menggelikan sebaliknya Tuhan, anugerahi aku hati yang bercahaya dengan terang sinar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan, kalau ini cuma fitnah dari syaitan beri aku lupa berpanjangan. Tuhan, aku tidak sanggup untuk terus menahan syakwasangka yang tidak pernah kurang meruap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuhan. Bantu aku. Lidah aku semakin ringan. Bantu aku Tuhan, menjaga lidah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8030966817346602081?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8030966817346602081/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8030966817346602081&amp;isPopup=true' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8030966817346602081'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8030966817346602081'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/tuhan-aku-mohon-beratkan-lidahku.html' title='.Tuhan, aku mohon beratkan lidahku.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4288780718381976360</id><published>2011-07-03T00:51:00.000+08:00</published><updated>2011-07-03T00:51:42.644+08:00</updated><title type='text'>.Euforia Kata.</title><content type='html'>Kotak paling atas di sebelah kanan itu adalah hasil pertama retorik jiwa aku. Euforia kata adalah ubat penenang resah aku yang tak berpenghujung geloranya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku harap, kalau kau sayang aku-- bacalah. Ia jujur dari hati aku. Untuk kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Beberapa hari ini aku tidak ada cerita dari hati. Aku rasa ruang blog ini sedikit-sedikit sudah hilang serinya. Sedikit-sedikit semakin samar indahnya. Sedikit-sedikit kurang intipati untuk dilapah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau aku ibaratkan tulisan kala ini sebagai hidangan, aku akan kata ia cuma sup kosong sahaja. Tidak cukup rasa dan perisa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh, projek beberapa hari yang lepas aku gebangkan itu sudah terbit. Aku terfikir-fikir mahu memulakan projek kedua. Tapi, mungkin aku mahu sedikit masa dahulu. Aku tidak mahu terlalu tergesa-gesa. Bukankah seni itu adalah kesabaran?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan untuk tatacara kata yang kadang kala tidak cantik lenggok bahasanya, aku mohon maaf.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4288780718381976360?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4288780718381976360/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4288780718381976360&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4288780718381976360'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4288780718381976360'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/07/euforia-kata.html' title='.Euforia Kata.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4324043640269680780</id><published>2011-06-30T21:46:00.000+08:00</published><updated>2011-06-30T21:46:17.344+08:00</updated><title type='text'>.Degil aku bisa jadi racun.</title><content type='html'>Kedegilan aku sudah cukup kuat dan mampu meracuni kau sampai jiwa kau terluka. Baik-baik, aku bukan orang yang bahaya jika tidak diganggu. Ingat singa maka ingat aku. Aku sedikitpun tak gusar. Dan marah kau bagai permainan pula pada aku.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Maaflah, kalau kau pandai untuk jadi kurang ajar, aku pun pandai nak mengajar bagaimana mahu jadi lebih kurang ajar.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hahaha. Sekurang-kurangnya aku dapat kepuasan sedang kau dapat geram marah dan histeria. Kasihan!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4324043640269680780?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4324043640269680780/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4324043640269680780&amp;isPopup=true' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4324043640269680780'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4324043640269680780'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/degil-aku-bisa-jadi-racun.html' title='.Degil aku bisa jadi racun.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4989628653290073579</id><published>2011-06-29T01:13:00.001+08:00</published><updated>2011-06-29T01:14:25.514+08:00</updated><title type='text'>.Cuma.</title><content type='html'>Selamat malam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin sejak kebelakangan ini aku hanyut dengan perkara-perkara yang tidak penting, tapi memang begitulah aku. Tambah-tambah bila hati di dalam risau. Ya, sebenarnya memang terasa bosan dengan cara fikir diri sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku mahu berehat. Esok pagi mahu sambung belajar. Exam jam tiga. Aku harap aku bukan orang yang kalah.&amp;nbsp;Aku mahu semangat hantu yang selalu datang bila-bila aku rebah tak terdaya. Walaupun lambat, biar ia datang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma yang sedikit merisaukan aku-- dia belum lagi datang menjengah aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku risau. Tapi aku tidak mahu risau ini menjadi serabut pula. Kalau waktu biasa aku jawab exam sambil dengar lagu, aku tidak mahu buat begitu kali ini. Aku mahu lepas dengan usaha aku. Dengan semangat aku. Dengan kekuatan aku. Exam yang ini exam yang akhir. Ini risiko bila aku menolak 'ubat penenang' tapi sampai bila aku mahu terus perlekehkan diri sendiri?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esok, aku mesti gagah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiada ubat penenang. Tiada candu untuk buat aku tenang. Cuma ada aku. Dan izin Tuhan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat malam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4989628653290073579?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4989628653290073579/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4989628653290073579&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4989628653290073579'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4989628653290073579'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/cuma.html' title='.Cuma.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-7421735300037736215</id><published>2011-06-28T17:37:00.000+08:00</published><updated>2011-06-28T17:37:47.275+08:00</updated><title type='text'>.Jiwa yang aku matikan dengan riak.</title><content type='html'>Tadi, aku baca kembali puisi-puisi yang aku tulis dalam dua tahun terkebelakang. Sewaktu awalan waktu aku mula bermain semula dengan alir abjad dan kosa kata selepas aku mati dalam gelombang kesakitan kenangan dan harapan.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku tersenyum.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sajak-sajak itu buat aku mengenang kembali segala usaha yang aku abaikan. Waktu itu, setiap perkataan yang tersusun adalah pemilihan ketat pada setiap satunya. Perasaan dan alirannya, aku cantumkan baik-baik. Betapa dalamnya usaha aku waktu itu.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dan sekarang, yang tertulis dan aku sajakkan sebagai puisi itu sebenarnya cuma spontan dari hati yang berkata. Aku sudah lupa apa itu usaha dan sebenarnya waktu ini aku tenggelam dengan perasan diri yang maha dahsyat.&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku malu pada aku yang dulu. Yang sedikit isinya tapi banyak usaha. Bukan aku yang sekarang, yang memperlekehkan setiap cebisan yang dia kira dia punya. Dan jujurnya, baru sekarang aku faham ke mana menghilang sebuah jiwa.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Jiwa itu ada dalam aku-- jiwa yang aku matikan dengan riak dan aku kelar dengan tangisan. Jiwa itu dalam aku, aku sorokkan tanpa sedar.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-7421735300037736215?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/7421735300037736215/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=7421735300037736215&amp;isPopup=true' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7421735300037736215'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/7421735300037736215'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/jiwa-yang-aku-matikan-dengan-riak.html' title='.Jiwa yang aku matikan dengan riak.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8200575166206503534</id><published>2011-06-28T06:05:00.000+08:00</published><updated>2011-06-28T06:05:23.436+08:00</updated><title type='text'>.Selamat pagi dan selamat tidur.</title><content type='html'>Hari Rabu ada exam dan sejak dua tiga menjak ini aku sudah mula tidak sedap badan. Macam sekarang. Tapi, aku mana boleh jadi lemah. Kena lawan dan terus jadi kuat macam selalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fuh. Subuh ini aku perlu paksakan mata untuk lelap. Kalau tidak, aku akan jatuh rebah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tak mahu begitu. Maka, selamat pagi dan selamat tidur.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8200575166206503534?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8200575166206503534/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8200575166206503534&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8200575166206503534'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8200575166206503534'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/selamat-pagi-dan-selamat-tidur.html' title='.Selamat pagi dan selamat tidur.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-854065695490025649</id><published>2011-06-27T02:45:00.000+08:00</published><updated>2011-06-27T02:45:04.227+08:00</updated><title type='text'>.Projek.</title><content type='html'>Aku sudah mulakan satu projek. Aku harap, aku tidak silap langkah. Dan semoga juga ada ruang untuk aku terus bernafas dengan apa yang telah aku mulai. Harapnya aku selesaikan projek ini hingga akhirnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-854065695490025649?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/854065695490025649/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=854065695490025649&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/854065695490025649'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/854065695490025649'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/projek.html' title='.Projek.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-2840331446536656015</id><published>2011-06-26T18:49:00.001+08:00</published><updated>2011-06-26T19:08:31.857+08:00</updated><title type='text'>.Even.</title><content type='html'>&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"&gt;There was a time when my friend asked me if I really understand freedom in Malaysia. Well-- nothing much. It seems that I could say it goes in line with how my heart&amp;nbsp;adopting&amp;nbsp;feelings.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;blockquote style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="-webkit-text-stroke-color: rgba(0, 0, 0, 0); -webkit-text-stroke-width: 1px; color: #454545; line-height: 26px;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: inherit;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;"Technically, I’m single. Emotionally, I’m taken because in my heart, I’ll always be his girl even if he doesn’t know at all."&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-2840331446536656015?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/2840331446536656015/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=2840331446536656015&amp;isPopup=true' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2840331446536656015'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/2840331446536656015'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/even.html' title='.Even.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-8642856680048959493</id><published>2011-06-26T15:44:00.001+08:00</published><updated>2011-06-26T16:09:29.678+08:00</updated><title type='text'>.Retorik kata-kata.</title><content type='html'>Pernah dulu aku melihat dunia&lt;br /&gt;dengan warna &lt;i&gt;sephia&lt;/i&gt; tua&lt;br /&gt;juga hitam putih pudar,&lt;br /&gt;&lt;div&gt;namun demi sebuah jiwa&lt;br /&gt;yang aku mahu bangunkan&lt;br /&gt;gagah gigih usahanya&lt;br /&gt;tangis sadung doa harapnya&lt;br /&gt;juga kias lapis sakit peritnya&lt;/div&gt;&lt;div&gt;aku bayangi dunia yang aku lihat&lt;br /&gt;dengan bayang warna berjuta&lt;br /&gt;sambil ditekun elok pimpinan kata&lt;br /&gt;&lt;div&gt;hingga letak duduk makam puisi&lt;/div&gt;&lt;div&gt;dikenal seluruh negeri; selaku&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;retorik kata-kata.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Namun hari ini&lt;/div&gt;&lt;div&gt;meski ini juga&amp;nbsp;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;tidak mampu aku beri.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-8642856680048959493?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/8642856680048959493/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=8642856680048959493&amp;isPopup=true' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8642856680048959493'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/8642856680048959493'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/retorik-kata-kata.html' title='.Retorik kata-kata.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-447500671182020094</id><published>2011-06-25T20:54:00.002+08:00</published><updated>2011-06-25T21:35:08.402+08:00</updated><title type='text'>.Kekal.</title><content type='html'>Dan esok... buat seseorang;&amp;nbsp;"Semoga gembira untuk setahun yang akan datang!" Sebab dah tahu rancangan orang lain, maka harus betulkan rancangan sendiri. Belajar, sudah dekat dengan exam. Tunggu, ada izin Tuhan akan ada pertemuan seterusnya. Kalau sudah ditakdirkan tiada maka aku kena belajar bahasa redha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mengungkit pertemuan hanya akan mencipta kenangan. Cuma doaku, walau aku hilang ingatan suatu hari nanti jangan diambil rasa yang ada. Aku mahu kekal dengan rasa ini. Kekal-- supaya aku tidak lupa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini perlu serius menelaah. Perjalanan masa depan masih panjang menanti. Aku tidak boleh kalut menceroboh minda dengan celaru-celaru yang tak perlu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lagipun, bukankah lama dulu aku sudah bersedia? Sedia dalam paksa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;object class="BLOGGER-youtube-video" classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0" data-thumbnail-src="http://1.gvt0.com/vi/mNbAEdeU7i0/0.jpg" height="266" width="320"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/mNbAEdeU7i0&amp;fs=1&amp;source=uds" /&gt;&lt;param name="bgcolor" value="#FFFFFF" /&gt;&lt;embed width="320" height="266"  src="http://www.youtube.com/v/mNbAEdeU7i0&amp;fs=1&amp;source=uds" type="application/x-shockwave-flash"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;i&gt;P/S: Er cuma dari mohon dia kembali pada aku dan lupakan cita-cita dan impiannya,&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;i&gt;Aku mahu dia terus mengejar apa yang dia mahu, walau aku terpaksa jadi korban. Kejarlah duniamu.&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"&gt;&lt;i&gt;Sebab aku mahu kekal dengan rasa ini. Cukup kalau hanya aku seorang yang rasa.&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-447500671182020094?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/447500671182020094/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=447500671182020094&amp;isPopup=true' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/447500671182020094'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/447500671182020094'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/kekal.html' title='.Kekal.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7154719667965500434.post-4686995660177529748</id><published>2011-06-24T00:59:00.000+08:00</published><updated>2011-06-24T00:59:59.574+08:00</updated><title type='text'>.Rebel.</title><content type='html'>Tipulah kalau tak sasau bila teringat kertas pagi tadi. Tapi nampaknya keadaan tak serumit yang disangka. Tadi, dengan status cool berbunyi " Gua rasa malam ni gua nak rebel. Ada sesiapa nak cari pasal dengan gua? kahkahkah." sebuah imajinari melampau dan pesta cari pasal yang tak memasal adalah bersifat maksum dan terpuji.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku boleh senyum puas malam ini sebab dapat rebel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hahaha.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7154719667965500434-4686995660177529748?l=dayya-dayyanna.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/feeds/4686995660177529748/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=7154719667965500434&amp;postID=4686995660177529748&amp;isPopup=true' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4686995660177529748'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7154719667965500434/posts/default/4686995660177529748'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://dayya-dayyanna.blogspot.com/2011/06/rebel.html' title='.Rebel.'/><author><name>dayya</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06071725125682578738</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='24' height='32' src='http://3.bp.blogspot.com/_8MJyNdKh9Mg/St2n-pjdEwI/AAAAAAAAAOM/e-XSxO5j5xg/S220/n1041617046_4534%5B1%5D.jpg-crop.jpg'/></author><thr:total>9</thr:total></entry></feed>
